Drifterna med ordenssällskapen är många och framträdde framförallt i studentkretsar vid universiteten. Förr var det också vanligare att professorer, docenter och lektorer var mer ordens- och medaljbeströdda vilket ledde till att studenterna instiftade sina egna skämtordnar. När dessa sammanträder sker det stundom i högtidsdräkt med orden. Studentordnarna hör dock endast hemma i studentikosa sammanhang: de kan inte bäras på ex. Nobelfesten.
Två olika typer finns:
Uppsala har en mer strikt hållning när det gäller bärande av studentordnar och dess utseende. Här bärs ordnar och medaljer, i alla fall för den medvetne, nära nog enligt det officiella bruket. Guld före silver, ordnar före medaljer, vid samma valör den äldst instiftade först etc. När det gäller nationsband anses högst tre kunna bäras på bröstet mellan knapparna. Annars sätts de likt släpspännen vid bröstfickan. Diverse ordenssällskaps interna tecken bärs även på vårbaler och liknande, men kraschaner och storkorsband är synnerligen ovanliga kanske för att de skulle vara alltför iögonfallande. Det kan förekomma tecken som endast bärs internt medan andra bärs officiellt. Miniatyrer finns inte. Har man fler än fyra medaljer sätts de omlott på bröstet, möjligen knapphålshögt som miniatyrer.
I Lund inställningen är mer avslappnad än i Uppsala. För det första sprids studentordnarna och medaljerna jämt över hela frackrockens framparti, till skillnad från den strikte uppsaliensaren. Dessutom verkar floran av ordnar och medaljer vara större. Fler ordnar liknar förtjänstordnar, de uppstår, utdelas, och försvinner. Vissa ordnar har ordenskapitel före bal varför alla deltagare får medalj. I andra sammanhang kan man i samband med bal köpa medalj och denna anses comme-il-faut att bära på fracken på framtida baler. Är man dessutom engagerad i olika föreningar etc blir det medalj även där varför Lundastudenten är mer "behängd" än Uppsalakollegan.
På vissa inbjudningar kan det stå högtidsdräkt m.o. eller högtidsdräkt m.a.o. Förkortningarna betyder "med ordnar" och "med akademiska ordnar". Skillnaden mellan dem är att m.a.o. endast innefattar utmärkelser från den akademiska världen och alltså inga militära eller andra civila utmärkelser.
Huvudsakligen från Annat
studenttraditionellt, en sida av Föreningen Studentmössans
vänner vid Wexiö universitet
författad av Anders Samuelsson 2001.
År 1926 grundades den lundensiska Snapphaneorden. Denna orden har samma färger på ordensbandet för alla grader (göingska rött, guld och blått), till skillnad mot tidigare studentordnar som huvudsakligen haft olika färg på de skilda graderna. Eftersom Snapphaneorden är en nationsorden till Kristianstad nation, så förknippades bandet med nationen och andra nationer upptog därefter bruket 1926-1935 att bära ett nationsband på studentikosa festligheter. Detta är ett av de tidigaste exempel på nations-/kår-/sektionsband som jag känner till i Sverige. I Finland finns exempel på band som är tio år äldre.
Annars brukar man ofta referera till militärens klädedräkt fr o m 30-åriga kriget som ibland hade en värja fäst i ett gehäng från höger axel till vänster höft. Att bära värja var ju också mer eller mindre ett obligatoriskt signum för de svenska studenterna fram till tidigt 1800-tal (åtminstone in på 1810-talet även om den lagliga rätten kvarstod enligt uppgift ända in på sjuttiotalet); inte minst eftersom ett av nöjena man hade var att slåss med allmogen. En alternativ förklaring kan vara en ironsik glimt åt riddarordnarnas högsta klass som bärs på liknande vis - däremot fästes inte värjan i riddarordnarnas band som jag har hört vissa säga.
Bruket att bära riddarordensband över bröstet kommer sig av att riddarordnar från början endast bars runt halsen och man var skyldig att alltid bära det. I strid ställde dessa regler till problem: man riskerade att trassla in sig i bandet eftersom det kunde glida ner från halsen på armarna. Därför började man trä in ena armen i riddarordensbandet så att ordenstecknet kom under armhålan för att inte vara i vägen samtidigt som man inte bröt mot skyldigheten att bära riddarordenstecknet, vilket så småningom ledde till längre band där ordenstecknet vilar mot höften.
Ur "Overall, en sida av Miljöutskottet
i Studentkåren vid HTU
författad av Mickey J. Barczyk (2002),
kompletterad av
När man kommer till en ny högskola som vår, möts man av studenter iklädda i mer eller mindre dekorativa overaller i olika färger. Snart lär nollorna sig att varje utbildning har sin egen grundfärg på overallen. Idag används overall vid de flesta festligheterna på våra campus samt runt på högskolor i vårt land. Ibland är en overall ett måste. Varifrån denna trend? Man får gå lång tillbaka i studenternas historia för att hitta svaret. Faktum är att overallen i formell mening är en frack.
På den gamla goda tiden, typ på 20- och 30-talen ungefär, bar studenter frack vid alla festliga illfällen, och drack inget annat än punsch (fundera på den bakfyllan!). Denna frack var inte vilken frack som helst. Det var en spyfrack som användes enbart då man befarade olyckliga stunder i rännstenen. På 60- och 70-talet var det svårt att hitta en begagnad frack då modet var ute samt att studenterna blev mångdubbelt fler än på 20 talet. Att köpa en ny kostade multo dinare. Någon vid KTH (Kungl Tekniska Högskolan) kom då på den ljusa iden att ersätta spyfracken med en overall. Overallen hade de uppenbara fördelarna att vara oöm, samtidigt som priset var betydligt mer attraktivt än priset för en frack. Vi kan alltså konkludera att en linjeoverall i strikt mening är att betrakta som jämställd med en frack - låt vara en spyfrack, men dock!
I en alternativ version uppstår overallen vid Chalmers men är enligt en chalmerist (tack för input) mindre trolig eftersom KTH till skillnad mot Chalmers, har
"en väldigt djup overall-"kultur". Chalmers var antagligen den sista högskola som införde allmänt overallbärande, någon gång i slutet på 1990-talet. Innan dess var det bara mindre "föreningar" (utskott, styrelser, arbetsgrupper, sexmästerier...) som bar overall, och då dessutom med stor restriktion på så sätt att det ansågs underligt om vilken förening som helst kom travandes till gasquekällaren iförda overaller. Föreningarna byter dessutom overallsutseende varje år, olika logotyp på ryggen osv. Normalt byts även medlemmarna ut, eftersom "föreningen" i själva verket är någon sorts arbetsgrupp. Om någon som tidigare varit invald väljs in igen, så får han/hon en ny overall."
Här finns exempel på chalmeristiska ryggtryck.
Uppsala |
Lund |
Stockholm |
Göteborg |
Linköping |
Växjö |
Borås |
|
|
|
Landskrona |
Övriga |
Den första Grodan förärades blivande klubbmästaren i Naturvetenskapliga Föreningen detta år. Enligt sägnen delades den första Grodan ut, inte så mycket som ett förtjänsttecken utan för att personen i fråga gjort ett antal "grodor". Utdelningen skedde under Naturvetenskapliga Föreningens julfest och inskriptionen på Grodan löd: "N.V.A".
Redan under påföljande års julfest dubbades Riddare av Grodorden. De som dubbades var personer som gjort något förtjänstfullt inom naturvetenskapen eller speciellt för Naturvetenskapliga Föreningen. Sedan dess är det tradition att ett antal utvalda personer föräras att under högtidliga former bli dubbade till Riddare av Grodorden under föreningens julfest.
Nobelpristagare kan dubbas till Riddare av Grodorden om de kommer på julfesten.Under många år var Grod-insigniet det enda synbara "beviset" på att vederbörande fått Nobelpris. Medlemmarna träffas två gånger per år, det andra tillfället är i mars då man äter ärtsoppa och dricker punsch.
Grundat efter det att en båt vid namn Kapsylen sjönk. Denna händelse har också givit upphov till det (nästan) årliga studentevenemanget Squalp.
PUB-Klubben är till allt utom namnet ett slags sällskapsorden. Grundarna var redaktörerna för IUS-bäraren (officiell tidning för Juridiska Föreningen, obligatorisk fakultetsförening vid Stockholms universitet) respektive ”Walborgaren”, en mer renodlat studentikos tidskrift (och sånghäfte) för föreningens årliga 30 april-bal. Alla nya redaktörer inväljs sedan dess i klubben. En av grundarna var TV:s blivande filmchef Bo Johan Hultman och bland andra tidiga ledamöter i klubben märktes ”idrottsadvokaten” Björn Wagnsson, känd för att ha varit bl.a. Ingemar Stenmarks jurist.
Namnet PUB-Klubben är förstås en ordlek, som dels anspelar på deltagarnas skrivande verksamhet (jfr ”Publicistklubben”), dels på intresset för att besöka restauranger, barer och just pubar. ”PUB-orden” eller ”PUB-akademien” skulle annars ha varit ett mer passande namn, eftersom klubben iakttar vissa formalia. Högtidsdag och årsmöte inträffar den 20 december (liksom för Svenska Akademien), då man träffas på Gyldene Freden i Gamla stan (krogen ägs ju av Svenska Akademien, som också den länge åt middag där efter sitt högtidssammanträde; numera har man dock tyvärr flyttat middagen till sitt ägandes hus på Djurgården). Förre Riksmarskalken Sten Rudholm, både jurist och akademiledamot, fungerade under många år som klubbens inofficiella beskyddare och kom tidigare alltid ner från Akademiens middag och underhöll sig med PUB-klubbsledamöterna.
PUB-Klubben bidrar till stämningen på den gamla kulturkrogen vid sitt middagsmöte genom att sjunga dryckes- och gemenskapssånger, ofta desamma år från år. De flesta andra gäster brukar uttrycka sitt livliga bifall även om motsatsen undantagsvis har förekommit.
PUB-klubbens klädsel den 20 december är alltid frack och motsvarande lång klänning för damerna. Även dekorationer (studentikosa så väl som ”riktiga”) bäres. PUB-Klubbens inofficiella ordenstecken är en buteljöppnare i blåvitt (Juridiska Föreningens färger) band om halsen.
Flest ledamöter samlade 20 december-mötena i början av 80-talet. 1986-88 höll Gyldene Freden stängt för renovering och PUB-klubben var då ”hemlös”. Efter återkomsten till Freden har antalet ledamöter ökat år från år men bara en mindre del dyker upp på årsmötena. Mellan 10 och 20 deltagare brukar vara det vanliga.
”Walborgaren” har upphört sedan några år, varför det numera endast är en person varje år som kommer med, och eventuellt tar sitt inträde, och det är redaktören för IUS-bäraren, vilken fortfarande utkommer som vanligt.
25-, 30-, 35-, 40- och 45-årsjubileerna 1984, 1989 (första gången på nyrenoverade Freden), 1984, 1999 och 2004 var särskilt festliga och redan nu har planeringen börjat så smått inför 50-årsfesten 2009.
Ordenssällskapet Stella Suprema Medicorum instiftades år 1971 med avsikt att upphöja, för evärdelig tid, dem som inom Medicinska Föreningen i Stockholm verkat för att vidmakthålla dess ädla traditioner. De befintliga ordensbröderna och -systrarna beslutar alena om vilka personer som skall upptagas i orden. Bland ordensriddarna kan återfinnas både Nobelpristagare och kungligheter.
Integralorden är Fysiksektionens vid KTH högsta utmärkelse. Den utdelas årligen på Ettans Fest av F-sektionens styrelse till en person som gjort stora insatser för sektionens bästa.
Dag Sundman: "När F73, Fadäs, började hade 68-vågen svept över Teknis och speciellt över sektionerna A och F. F hade avskaffat sektionsstyrelse och nämnder. Man hade en ordförande som kallade sig "Sammankallare" och denne person hade som främsta uppgift att kalla till stormöten en gång i månaden. På dessa stormöten kom cirka 10 personer. Vi Fadäser hade väntat oss något roligt och studentikost när vi kom och blev rätt besvikna.
Vi gick 15 personer på val-stormötet och valde in oss själva på alla poster som fanns, förutom vice ordförande. Bland det första vi gjorde var att skriva nya stadgar för sektionen. Vi gick också på många fester med andra sektioner för att se och lära (absolut inte för festa - man är ju ansvarstagande). Problemet var att vi inte hade någon aning om vad en sektionen borde/kunde göra och hur man skulle organisera den. Vi insåg att vi helt saknade kontinuiteten bakåt. Det fanns nästan ingen före F73 som man hade kontakt med och på Ettans Fest gick inte mer än en handfull fysiker som gick i fyran eller över. Det här var tråkigt med festerna och det var besvärande när man försökte få reda på hur det gick till förr eller kanske tigga pengar till F-rum eller annonser i F-Info (dåvarande Force).
Ur den situationen föddes tanken att man skulle skapa en utmärkelse som skulle skapa en bas för långa kontakter. Att hedra ordensbärarna ingick men vi var väldigt tydliga på att inte skapa en klubb för inbördes beundran utan en grupp med människor som skulle kunna ge något till sektionen. En tanke var att kombinera något vi såg på två andra sektioner: på Kemi fanns en seniororganisation som hette "Salamandrar" och på Maskin hedrade man sektionsaktiva med "Strumpebandsorden". Det urvalskriterie som användes inledningsvis var sådana människor som:
Samtidigt valde vi att inte skriva in något om urvalskriterierna i stadgarna utan istället låta styrelserna själv hitta lämpliga kandidater och kanske ändra kritierierna. Jag minns att vi då funderade mycket på hur man sklle kunna göra verksamheten så trevlig och så studentikos att orden skulle överleva. Vi tyckte det var ett bra förslag att ha en årlig fest - midvinterblot - som skulle ordnas av den senast utsedda riddaren. Vid dessa sammankomster söker församlingen leva upp till sitt stolta motto. Under de första åren avkrävdes den nyutsedda riddaren ingen ed, utan denna tradition infördes som ett desperat försök att tysta Christer Fuglesangs ökända sånginsatser. Eftersom studentikosa traditioner lätt permanentar sig har det högtidliga löftet därefter blivit kutym."
ELO(r) är ett ordensällskap vars uppgift är att besmycka E-teknologer som gjort uppseendeväckande saker. Som exempel kan nämnas den vandrande sk. Bucklan, vilket är en bit bilplåt monterad som en pokal. I denna inskrives sedan vid utnämningen, de som skadat Elektrosektionens buss mest sedan förra utnämningen.
Förutom "bucklan" så brukar sällskapet tillverka priser som på lämpligt sätt beskriver den handling som ligger till grund för förärandet. Som exempel kan nämnas ett tvinnat (snott) kassaskåp, en till dalahäst ommålad sjöfågel i trä (överlämnades till dåvarande sektionsordföranden Håkan Löfgren varvid ELO(r):s ordförande bad honom att hålla truten), ett epsilon (sektionens logotyp) med hål i och den del annat.
Eftersom sällskapet syfte är att belöna/smäda andra elektroteknologer för deras förtjänster så är organisationen, medlemmarna och dess verksamhet till stora delar hemliga för att undvika påtryckningar, mutförsök o. dyl. Sällskapets medlemmar är de flesta av naturliga skäl emeriti.
Hösten 1992 började orden med aktiviteter bland annat den 20:e oktober, men då middagarna är ordens viktigaste sammankomster så räknar orden våren 1993 som starttidpunkt. Orden firade sitt 10-årsjubiléum med ca 50 deltagare högtidlighållande att 10 år passerat sedan den första vårhögtiden.
Orden bildades i puben på kåren efter att konsensus rörande festfrågor infunnit sig bland några Elektrotekniker av årgång 1992. Det stod snart klart att orden skulle ägna sig åt att förvalta arvet från Bellman (på alla sätt det var möjligt). Tyngdpunkten inom orden kom således att ligga på skapande och framförandet av sånger samt visor, både egna och andras. Man kom även överens om att försöka dokumentera så mycket som möjligt av ordens aktiviteter och då speciellt festerna.
Bacchi Ordens storhetstid kan sägas spänna över höstterminen 1993 och våren 1994. Under denna period anordnades ett antal fester helt i enlighet med Ordens filosofi. Denna innebär innebär bland annat en trevlig tradition hos Bacchi Orden är platsreservationen för Bacchus vid ordens sittningar. För att hans plats ska bli tom i händelse av hans frånvaro, inbjudes alltid en "Irrgäst" några minuter innan sittningen tar sin början. Då Bacchus tyvärr inte infann sif en enda gång, blev följden att ett flertal teknologer (eller utexaminerade) nu kan titulera sig irrgäst på en BO-sittning. Bacchi Orden besökte även andra arrangemang och festiviteter som Valborg i Uppsala och sittningar på Karolinska institutet.
Bacchi Ordens aktivitet började avta under hösten 1994. Anledningen tillstagnationen är till stor del den svenska Försvarsmaktens krav på insatser, BO-medlemmar icke undantagna. Men även det faktum att Bacchi Orden var en extremt byråkratisk sammanslutning, vilken dokumenterade precis allt som hände, kan ha bidragit till avstannandet. Alla torde inse hur svårty det är att skriva ihop en festsammanfattning "dagen efter". En positiv bieffekt av Ordens byråkrati är att det idag finns ett otal festsammanfattningar, protokoll och andra dokument att beskåda i ordensarkivet. För att inte tala om arkivet med sånger och visor som dels består av Ordens egna sångbok men även (icke KTH) sektioners sånger. Samtliga medlemmar av Bacchi Orden äger även ett svärd.
Nu för tiden är Bacchi Ordens aktiviteter löst sammanfallande med midsommar och nyår. Det finns dock stora planer på att aktivera organisationen igen då samtliga medlemmar har tagit eller ser ut att ta ut sin civilingenjörsexamen så småningom.
Syftet är att på olika sätt främja studentkulturen och traditionernas bevarande vid Ingenjörssektionens Kista, men att tilldelas Orden är dessutom att anse såsom ett bevis på uppskattning för väl uträttat arbete. Ordenssällskapet har starka band med, men är ej knutet till, Coqtailsällskapet och THS. Ordensinsignier består att ett ordensband som bäres från vänster axel till höger höft och en nyckel i ett ordensband runt halsen, som symboliskt går till Pubben. Ordensinsignierna bärs till overall men aldrig till frack.
Leninorden utdelas till märkvärdiga vänsterkaraktärer av anarkistisk, kommunistisk eller socialistisk politisk kulör. Mottagaren bör ha varit kårordförande, vice kårordförande eller annars särskilt upprorisk student. Samtidigt som orden delas ut tilldelas även den nye medlemmen ett nytt namn vilket är ett namn på någon känd/ökänd kommunistledare. Det enda undantaget från denna regel är Lenin själv, då inga ledamöter av Leninorden kan leva upp till kamrat Lenins storhet, hur mycket de nu än försöker.
Varje ny Stormarskalk och Ledamot måste svära Lenineden: "Jag, N. N., svär och försäkrar att jag ska göra hela världen och särskilt kåren lite rödare varje dag, även om jag måste måla själv." (Enligt uppgift har inte senare kamrater svurit Lenineden.) Vid den årliga Leninceremonin sjungs första versen i Sovjetunionens nationalsång (Gimn Sovetskogo soyuza).
År 2000 tog vänstern över ledningen av SUS (Stockholms universitets studentkår) och fram till år 2004 var samtliga kårordföranden vänsterorienterade. Ordensgrundaren ansåg att dessa förtjänade en orden och började således dela ut dessa ordnar på SUS årliga skiftesmiddagar.
Högsta Sovjet 1999-2004
1999. Kårfullmäktigeledamot L. B. (Kamrat Mikhail Bakunin)
2000. Kårordförande J. V. (Kamrat Josef Stalin)
2001. Kårordförande U. W. (Kamrat Kim Il-Sung)
2002. Kårordförande D. P. (Kamrat Fidel Castro)
2003. Kårordförande C. C. (Kamrat Karl Marx)
2004. Kårordförande J. K. (Kamrat Josip Tito)
År 2004 innebar brytandet av vänsterstyret i och med att en koalition av fakultetspartier samt kårpartiet Borgerliga studenter Opposition ’68 bildade majoritet i fullmäktige. Dock ansåg ordensgrundaren att detta i någon mån fortfarande var en vänsterkoalition i och med att hans eget parti inte ingick i den nya koalitionen. Den medalj som tilldelades kamrat Tito var inte röd som för de tidigare ordensmedlemmarna, utan rosa. Förklaringen till namnet och medaljens färg var att denne i likhet med Tito valt att gå till höger (Tito tog exempelvis emot Marshallpengar och motsatte sig att Jugoslavien skulle bli en sovjetisk satellitstat).
År 2005 har ingen orden delats ut trotts att den nuvarande kårordföranden är från Vänsterns Studentförbund. Någon förklaring till detta har inte givits men möjligen kommer orden att delas ut vid ett senare tillfälle.
Den ursprungliga Leninorden skapades av den sovjetiska centralkommittén den 6 april 1930 och var Sovjetunionens högsta utmärkelse. Den delades ut till personer som "gjort den revolutionära rörelsen enastående tjänster, varit en framstående arbetare, utmärkt sig i försvar av det socialistiska hemlandet, uppmuntrat till vänskap och samarbete mellan folken och stärkt freden, samt på annat sätt varit till gagn för den sovjetiska staten och det sovjetiska samhället".
Orden grundades bl.a. som ett försök att överbrygga klyftan mellan sektionerna och kåren vid KTH. Beslutet att välja formen av ett ordenssällskap togs grundat i detta och att ordenssällskap inte endast skall samla utan även utbilda och hjälpa medlemmarna i deras utveckling till att bli bättre ordförande. Formen av ett ordenssällskap är också förknippat med studentikosa traditioner i Sverige och då framförallt andra lärosäten än KTH. Till skillnad från andra ordenssällskap beslöts att en så stor öppenhet som möjligt skulle spegla organisationen samt att inga inval skulle ske: alla som blivit demokratiskt valda till ordförande vid en sektion eller kåren, skulle vara välkomna att gå med.
Ordens medlemmar skall sträva mot förbättring utifrån följande nyckelord:
Varje nyckelord motsvaras av ett ämbete, ex. har Alumni en Alumnimästare/mästarinna för att övervaka och underbygga framstegen inom sitt område.
För att de som visat intresse ska få chansen att göra ett informerat val om de vill bli medlemmar eller inte, hålls ett informationsmöte. Mötet har tre delar. Det börjar med information från Stormästaren om vad orden står för och vilket syfte som finns med orden. Efter detta har de som vill ställa frågor, möjlighet att ställa dessa. Sist avslutar Stormästaren med att påbjuda fritt mingel. De som är intresserade av att gå med kan då uppsöka representanterna i styrelsen för fler frågor eller för att meddela att man vill gå med. Efter att man minglat en stund, firar man de nya medlemmarna med en middag. Informationsmöten hålles ungefär 1-2 gånger per termin.
Kaffe!
Wraqueordens syfte är att bärga F-sektionens wraque genom att bedriva förpartyverksamhet, samt att anordna diverse middagar och sammankomster. Sittande Gastar väljer nya medlemmar efter sitt goda omdöme och utmärkta smak. Ett Gast svär in sig i Wraqueorden med en aldrig tidigare svuren svordom, vilken skrivs in i Loggboken. Gastar i Wraqueorden tilldelas namn passande personligheten med anknytning till skeppstermer.
Tryggve-orden härrör sig till Nationens Beskyddare, konung Tryggve, och delas ut för förtjänstfullt arbete med pub-verksamheten. Den har fyra grader där Porter är högst och kräver bl.a att man varit ansvarig för verksamheten under minst en termin.
Namnet härrör sig till initialerna hos dem som instiftade den orden. Ordenstecknet hängs upp-och-ned när man inte är aktiv längre.
Ulk-orden delas ut till funktionärer på Nationen, exempelvis Qurator. Finns igen i tre grader varav den förnämsta är en stor blaffa som bärs i band runt halsen.
Academian - Linköpings universitets mest hemliga förening. Få vet att föreningen existerar eller vad den gör, men det finns tecken på att föreningen finns. Föreningens mest uppmärksammade dåd är en knut på en av campus Vallas lyktstolpar, som slogs i mitten på 1970-talet. Det finns fotavtryck i historien som kan ha med föreningen att göra, klargör en medlem som vill vara anonym. Ett sådant är troligen även foten som finns på en takstol i Kårallen rakt ovanför Baljan - på ett synbarligen onåbart ställe. Föreningen tar nya steg, inte osynligt, men mycket diskret.
Academians medlemmar har två officiella träffar per år och två fester då även utomstående är inbjudna. Ibland får man besök av medlemmar som tog examen för 20 år sedan. Träffarna har starkt traditionsbundna inslag, som är höljda i dunkel.
Grundades för att ärade herrar och damer Quratorer även i den avlägsna framtiden skola kunna upprätthålla de band som knutits under de glada studentikosa dagarne. Administratum anordnar Ordensmiddag och Årsmiddag varje år samt ett antal Ordensträffar.
Föreningen KFIB arbetar enträget och idogt för att bana väg för och i olika former etablera vad som bäst sammanfattas av valspråket. Det högsta beslutande organet är det högtidliga årsmötet som hålls frampå försommarkanten varje år. Ett annat stående inslag är den årliga kvalitetskonferensen som av hävd går av stapeln i en mindre herrgård väster om Linköping. Däremellan hålls protokollförda styrelse- och presidiemöten både o- och regelbundet. Styrelsen sänder ut kvalitetsmissionärer för kompetensspridning och punktbevakning av för föreningen viktiga frågor, trender och/eller evenemang. Föreningen har ett regelbundet utkommande medlemsorgan: KFIB Aktuellt.
Sällskapets syfte är att främja kamratskapet mellan yngre och äldre studentsångare. Sällskapet träffas en gång årligen. Sällskapet leds av Kvintessensen som beslutar i alla ärenden rörande sällskapet.
Delta Sigma har haft en lokal på gymnasiet sedan skolan byggdes och sysslar främst med kulturell verksamhet genom bland annat en vårsoaré.
Träffas tvenne gånger per år - alltid i frack med vit väst m o - för umgänge i glada vänners lag. Syftet är att hålla det studentikosa hedonistiska levernet levande.
Syftet är att en gång om året sammanstråla för att under gemyt hylla den gyllene drycken.
Vivat Ordens historia går tillbaka till historiens skapelse samt har förnämliga förbindelser med antikens stolta män såsom Euklides. Det är en gudomlig inrättning, ett organ i världsbyggnaden lika nödvändig som de himmelska tronerna och makterna inom änglahierakien. De äldsta bevarade dokumenten härstammar från 29 april 1195. Träffas tvenne gånger per år - alltid frack med vit väst samt studentmössa. Ordens syfte att återskapa "den mystiska skolan" i kvarteret Klostret i Wexiö stad.
Högtidsdräkt m o.
Vad bokstäverna AR står för är förborgat för utomstående. Bröderna i AR känns igen på den dödskalleprydda ordensringen i vitguld och guld och de sprider en "Teknisanda" på skolan.
De kvinnliga eleverna på samma skola som ovan har ett systerskap som kallas Goya. Medlemmar får ett halsband med en gyllene goja.
En orden i det äkta frozzeriets och zupandets anda. Namnet Awazu Wallaziz stammar ursprungligen från den finska urskogen.
Fyra personer i den naturvetenskapliga klassen på Finnvedens Gymnasium var mer ironiska än de övriga i rent överlevnadssyfte och kom därför att bli speciellt betydelsefulla för, ja inte bara klassen, utan för kanske hela världen. Dessa fyra, sedemera fem sedan ytterligare en smugglat/smusslat sig in, formade Bruna Bandets Orden efter att ha blivit kallade av lyrikens mästare Bruno Gåås. Uppdraget var att skriva ner de dikter som han telepatiskt överförde. Resultatet blev en stor succé. Första utgåvan "Brun Jul" sålde över trettio exemplar och gjorde oss till hjältar! Andra utgåvan "Tre Bruna Ting" sålde ännu bättre, cirka femtio stycken. Därefter var det tyst ett tag, tills den tredje utgåvan inte var klar och inte gavs ut. Den fjärde utgåvan, som till skillnad från den tredje faktiskt existerar, gavs däremot ut. Därefter sänkte sig mörkret.
Orden hade inget formellt emblem, men hade bruna t-shirts med vitt batikmönster. Man samlades ibland i en brun soffa, drack mycket chokladmjölk och åt bruna kakor och choklad. När tillfälle gavs brukade gruppen hemsöka diverse fester och utflykter, och terroriserade de övriga gästerna genom att läsa upp dikter, anordna tipsrundor, eller något annat ondskefullt arrangemang (mer diktläsning).
BBO:s hälsningceremoni: man står vänd mot dem man hälsar på, gärna i ring. Stå halvt bakåtlutad. Lyft sakta armarna och håll dem framåt, ganska lågt, och med slappa kupade händer. Se avslappnad ut, och säg inte ett ord. Stå kvar så i 3 - 5 sekunder. Försök att inte skratta.
Bedriver verksamhet i form av bl.a. gökotta.
Ordenssällskap bestående av vet. stud och veterinärer, träffas vartannat år i samband med allmänna veterinärmötet.
All materials contained on this site are protected by Swedish copyright law and may not be reproduced, transmitted, displayed, published or broadcast without the prior written permission from the webmaster. Some material appear with special permission, but general copyrightJonas Arnell. All rights reserved.