Gymnasie- och studentordnar i Lund

College and University Fraternal Orders of Lund

1868 Sällskapet CC (Cedant Curae)

1897 Storaste Kroppkakan (SK)

Orden instiftades på Fettisdagen och firades inledningsvis vart tredje år, men numera samlas man vart annat för att inte trängtan ska bli för svår. Ordensinsignierna utgöres av trätrissor i varierande storlek och av skiftande dignitet och som tillverkas i Kalmar län av småländsk fur och importeras. Till varje orden hör naturligtvis också initiationsriter. Det berättas att man i äldre dar lät recipienderna springa barfota i Lundagård. Det kan inte ha varit behagligt eftersom Storaste Kroppkakan av tradition firas i början av vårterminen.

Själva ordensmiddagen präglas av en genomarbetad ritual som utvecklats genom årens gång, till att bli ett verkligt mästerverk. Speciellt komponerade sånger sjunges av de så kallade Cantores Canceses. Denna, för kvällen samövade, kör får verkligen inte ligga på latsidan. Som ett exempel på den lyriska ådra som väckts i samband med Storaste Kroppkakan, kan citeras en strof ur "kroppkakans lov", författad av Sten-Bodvar Liljegren:

"Yngling när du sticker kniven,
i kroppkakans röda hull
Vet att dess potatis är riven
är, för din, nationens skull,
vet, att råa skånska eder,
hälsat den i denna värld!
Därför gör åt rätten heder!
Visa att du är den värd!"

Själva seansen leds av en rad funktionärer ledda av Storkakmästaren, den storaste kroppkakans Vicarius i fenomenvärlden. Till varje kroppkaksfest är det tradition att en målning med "kroppkakeligt motiv" kreeras. I Akademiska Föreningens arkiv finns exempel på dessa enastående konstverk. Den mest famösa är 1933 års målning som visar nationens inspektor, biskopen Gustaf Aulén som banar väg över skyarna med en kroppkakefyllt tvåspann för att bli biskop i Strängnäs.

Storaste Kroppkakan är en förbindelselänk mellan gammalt och nytt, kontaktpunkt för gamla och nu aktiva nationsmedlemmar. De yngre känner historiens vingslag, och för de äldre är det ett ypperligt tillfälle att under festiva former få återuppleva det glada nationslivet, om blott för en kväll.

1926 Snapphaneorden

Under de dansk-svenska krigen i Skåneland drog många skåningar, blekingar och hallänningar ut i skogarna och förde ett gerillakrig mot svenskarna. Den svenska militären benämnde allt motstånd de mötte i form av beväpnade bondskaror som "snapphanar".

Ordens egentlige skapare var kuratorn 1924-1927, Carl-Axel Lidblom. Ur Acta Christianstadensia, 1936: "Min tanke var att orden framförallt skulle taga sikte på fyra punkter: Sambandet med hembygden, anknytningen till nationens förutvarande medlemmar, ett förnuftigt omhändertagande av novitierna samt fördjupandet av nationssamhörigheten och intresset för nationsarbetet". Vid denna tid saknades Lunds universitets nationer egna lokaler och de enda gånger nationens medlemmar träffades var vid nationsmöten och fester. Genom inrättandet av Snapphaneorden ville Lindbom ge en stadga åt nationens verksamhet, något som lyckats synnerligen väl. Snapphaneorden blev snart inte bara en lundensisk angelägenhet, utan 1934 bildades dotterloger, Kronlogen i Kristianstad och Christian IV:s loge i Köpenhamn.

Det första ordenskapitlet hölls i Lilla salen på Akademiska Föreningen. H M:t Ursnapphanen framträdde för första (och sista?) gången i egen hög person även om personen i fråga var gjord av papp och invigningstalet hölls av en härold. Orden leds av dess Förste Stormästare vilket ämbete alltid bekläds av nationens inspektor. Vid sin sida har han en Andre Stormästare som är en förutvarande kurator i nationen. Nationens fungerande kurator bekläder ämbetet som Förste Hovmarskalk och ordens övriga ämbetsmän utgörs av nationens funktionärer.

Efter det högtidliga intåget då Snapphanesången "Hell Dig Du Högre" unisont avsjungits slår man sig ner och inväntar spänt Ursnapphanens ankomst. Sedan 1926 har man dock väntat förgäves, kampen för de göingska färgerna leder alltid till att Hans Majestät tvingas sända en härold i sitt ställe. Denna medbringar trontalet som läses av prokurator och där vad som tilldragit sig i nationens liv sedan förra festen förtäljes. När hälsningar framförts från Kristianstad och Köpenhamn finner Förste Stormästaren tiden lämplig för en "kaffe och gögapaus". Sedan ordens funktionärer så förfriskat sig vidtar det stora ordensregnet. Efter högtidligt ordenskapitel vidtar sedan middagen och kl 24.00 (lokal snapphanetid) avsjungs "Göingevisan" vars uråldriga text och melodi icke undgår att framställa förundran hos de närvarande.

Orden har framträtt utåt då man 1933 utsåg flottans vedettbåt Snapphanen till Kommendör med det stora korset. Utnämningsbrevet hängde i båtens gunrum och har nu införlivats i Statens Sjöhistoriska samlingar. 1981 sjösattes en ny patrullbåt med det klingande namnet Snapphanen och detta nya fartyg bestods naturligtvis samma ära som dess äldre namne.

1955 Svarta Svanens Orden (SSO)

Svarta Svanens Orden har som sina ädla och höga syften "att främja kontakten mellan olika generationer halländska studenter i Lund". Det hela började på ärevördiga "Järn-vågen", det vill säga Järnvägsrestauranten mitt emot stationen. Därstädes plägade i början av fyrtiotalet åtta ynglingar om lördagarna inmundiga pyttipanna - betydligt bättre och mer finskuren än Akademiska Föreningens dito. Helan togs under tystnad medan en i sällskapet tog för vana att till halvan deklamera Carl Snoilskys dikt Svarta Svanor. Sedan pyttätarnas skara skingrats fortsatte recitatören att improvisatoriskt föredra dikten i andra sällskap och i andra lokaler. Detta under en tämligen uttänjd Sturm-und-Drang-period. Slutligen drabbades även Hallands Nation av hans deklamerande, och det till den grad, att Nationens styresmän beslöt inskrida.

Medlet var en vacker medalj, ritad av Lars Rydberg (dåvarande Prokurator i Nationen). En solig vårdag 1954, ute på Östarps Gästgivaregård, i närvaro av nationens medlemmar, talade Kurator Bengt-Göran Carlsson om "storartade och gripande framförande av Snoilskys dikt", varpå han fäste medaljen på den överraskade och omtumlade delikventens bröst. Föga anade den medaljprydde vad detta skulle bära med sig i framtiden. Ej heller vann han mera insikt, när han ett år senare ombads komma till den nyss invigda Hallandsgården. Hans uppgift skulle enligt budbäraren vara att dela ut nådevedermälen till förtjänta nationsmedlemmar, enkannerligen byggansvarige och festkommittén. Men annorlunda blev det. Nationen hade grundat en orden - Svarta Svanens Orden. Förste innehavaren av medaljen med den flygande svarta svanen fick dubba och medaljbehängde tvenne kvinnor och elva män.

Ordens höga syfte är "att belöna betydande arbete till Hallands nations fromma eller utomordentliga bidrag till nationslivets blomstring samt att främja kontakten mellan olika generationer halländska studenter i Lund". "Litet Ordenskapitel varje år i flyttfågelstider, och stort Ordenskapitel vart femte år med början 1960."

1959 Collegium Filbyterium Lundense (CFL)

Orden är årsbarn med nationshuset, Ostrolocus och instiftades på invigningsaftonens middagsfestlighet. Om denna fest som roade 185 och kostade 10 000 kr visste man att berätta länge bland östgötar. Collegiets höga sammanträde äger rum vart tredje år uppå den lördag som ligger närmast Sancti Josaphats dag, numera benämnd Emil (14/11). Ordenstecknet överlämnas under "akademiska former" på latin. Ceremonin är dock inte enbart högtravande: Ordens höge beskyddare, Folke Filbyter, låter regelmässigt ett personligt sändebud deltaga i Collegiets sammanträde. Sändebudet, som alltid kommer till häst, framför hälsningar från Folke Filbyter och medför de ordenstecken som skall utdelas av hövdingen. Det högtidliga ceremonielet vid upptagandet av nya medlemmar i Collegiet understryker klart att Collegiets signum - i likhet med promotionsinsignierna - endast utdelas till dem som gjort sig förtjänta därav.

1959 Äggorden +

1960 Dackeorden (I) +

Nationshuset Dackegården invigdes den 19 mars 1960. Till den första ordenssammankomsten "erhöll endast de kallelse, som på ett aktivt sätt bidragit med arbetsinsatser i samband med Dackegårdens invigning. Orden avhöll ett mindre årligt sammanträde och ett större var tredje år för 2:or, d.v.s. medlemmars äkta och oäkta hälfter liksom övriga nationsmedlemmar, om möjligt den 20 april som var ett "heligt datum". Festandet inträffade på Dackegården när det inte begav sig på AF, och inleddes med att nationens inspektor uppläste några väl valda och högtidliga ord iförd en fäll och lösskägg. Sedan intogs de nya medlemmarna och därpå var det fest. De första urdackarna hade ett D på ordensbandet, och övriga hade en romersk siffra som betecknade vilket år de antagits, d.v.s. III för 1963 o.s.v.

1968 hölls ingen ordensfest, utan kraften koncenterades till jubileumsbalen på hösen. 1970 hölls sista ordensfesten, som sammanslogs med invigningsfesten av Korpamoen. Så bildar två nationshus parentes mellan Dackeorden.?

1962 Den Stora Ostkakan ?

Festen avhölls på våren: mer slutet 1962, öppnare 1963 och vars varaktighet är höljt i ett töcken. Det var en kulinariskt sett vansinnig fest eftersom den enda maten bestod av ostkaka och dryckerna av svartvinbärsbrännvin och punsch till kaffet. Två medaljer (ordenstecken?) är kända, dels en med inskriptionen "uti ostkakans glans" och en i form av en ostkakebunke i miniatyr.

1966 Gustav Adolfsorden +

Gustav Adols fest tillika orden har samma ursprung i det tidiga 60-talet. Det hela började när Lunds Studentsångarförening sjöng vid Gustav Adolfsföreningens årsmöte vilket hölls i Universitetets aula varje år den 6 november. Efter samlades de glada studentsångarna i det inre rökrummet på det anrika Håkanssons konditori där det röktes cigarr i syfte att försöka återskapa Lützen-dimman. Man avåt Gustav Adolfbakelser och var oerhört Gustavadolfianska och göteborgska.

Så småningom fick firandet allt fastare former och från och med 1966 firas festen regelbundet som en frackfest i Stora salen på AF. De första åren åts middagar var rätter var inspirerade av 1600-talets taffel. 1966 åt man till exempel de exotiska rätterna Gems och Renben. Till de första årens tradtioner hörde också ett tåg genom staden från Tegnérplatsen till Bohus. Dessutom hör det till traditionen att intaga kaffe med GA-bakelse och punsch till middagen. Då hedrar konung Gustav II Adolf med maka tillställningen med sin närvaro och talar till sina göteborgska undersåtar.

1966 Bockaorden

Orden såg dagens ljus på Akademiska Föreningen, och definierade sina klasser av Stora Rådet sålunda:
Bockstensmännen äro de äldsta och visaste av alla bockar. De högre sinnena synes vara fullkomligt unikt utvecklade. Deras andliga gåvor äro även stora och man måste anse dem för kloka och förståndiga, ehuru deras minne icke är särdeles gott. Som unga bräker de. Tårgropar saknas.
Med likgiltighet skådar guldbockarna ned i de fruktansvärda avgrunder. Bekymmerslöst, ja nästan övermodigt, beta de på lodrätt nedstupande branter. De äga en jämförelsevis ofantlif styrka och en beundransvärd uthållighet. Drycker kunna de icke undvara, därför undvika de trakter, som äro helt torrlagda. Guldbockarna anser att killingkött är särdeles välsmakande. Som unga bräker de. Tårgropar saknas.
Silverbockarna äga i hela sitt uppträdande någonting allvarligt och värdigt. Dock lär erfarenheten dem snart, att med mycken slughet och list mötande hotande faror. Vid sitt ätande visar de sig mycket nyckfulla, smakar på litet av varje och stannar ej ens vid det bästa. Silverbockarnas stämma är liksom guldbockarnas vissling, men är mer uttänjd. Skrämda låter de höra en kort nysning. Retade åter, blåsa de hårt genom näsborrarna. Som unga bräker de. Tårgropar saknas.

Sinsemellan lekfulla upptågsmakare visa sig bronsbockarna försiktiga och skygga mot främmande varelser och fly vanligen vid minsta buller, ehuru man ej alldeles kan säga, att detta sker blott av fruktan, ty i nödfall strida de modigt, och ådagalägga ett visst tycke för slagsmål, vilket passar dem förträffligt. Som unga bräker de. Tårgropar saknas.
Vid varje tillfälle visa stenbockarna sin skicklighet i att klättra och hopppa och därtill ett mod, en beräkning och en beslutsamhet, som länder dem till all heder. Fångna stenbockar väcka ej mindre förvåning än de i frihet levande, genom att alltid med fullkomlig säkerhet uppnå den plats de med sitt språng åsyfta. Stenbockens språngkraft är nästan fabelaktig. Som unga bräker de. Tårgropar saknas.
Många träbockar hava ett nyckfullt, andra ett verkligt elakt och bakslugt lynne. Redan under sina första levnadsdagar löpa de vilda träbockarna omkring med samma djärvhet och säkerhet som de äldre. Det är ej lämpligt att leka ens med halvväxta träbockar. Träbockarna äro av naturen mycket tillgivna, äro äregiriga och högeligen tillgängliga för smekningar. De bräker. Tårgropar saknas.

1967 Finnorden

Finnorden instiftades när det nya nationshuset invigdes, och har som ändamål att utveckla och förädla de naturliga instinkter som förefinns att med alla medel jämna Lunds Domkyrka med marken. I detta syfte rekryterar orden medlemmar för att slutligen uppnå erfoderlig arbetsstyrka. Denna idé uppkom för att man ville nå balans i stadskärnans exploateringsgrad när studentbostadshuset uppfördes (alt. nationshuset?). Namnet kommer från jätten Finn, den legendariske byggaren av Lunds. Prästen Laurentius bad en jätte att bistå honom vid byggandet av Lunds domkyrka. Jätten accepterade och krävde som enda löning att prästen skulle komma på vad jätten hette. Om prästen misslyckades skulle han få betala antingen med sina egna ögon eller med solen och månen. I sista stund lyckades Laurentius frambringa rätt svar, Finn, varpå jätten blev så arg att han försökte rasera hela bygget. Samtidigt träffades Finn av solens strålar och förstenades på den plats är han står än idag, invid en av pelarna i kyrkans krypta.

Vid ett extra nationsmöte i Domkyrkans krypta kl 2 på lördagsnatten instiftades orden. Max von Sydow framförde Esaias Tegnérs dikt "Lundagård" till tonerna av Finlandia, varpå ett trettiotal av gästerna med landshövdingen som "förste resare" inskrevs i ordensboken efter att med klubba betvingat upp den kända tivolibegivenheten "Starke Arvid" i höjden. Efter den högtidliga invigningen följde invigningsmiddag i den nya gillestugan för 200 personer. Finn firas varje år i mars månad, oftast på Gerda-dagen eller en dag nära jättedottern Gardas namnsdag.

1967 Knävlingagillet / Knävlingaorden

De flesta lundanationer hade redan sina ordnar när tanken föddes att även Sydskånska borde ha en alldeles egen nationsorden. På samma sätt som andra nationsordnar borde också Sydkånskas anknyta till den inhemska kulturen. Trots sin progressivitet är sydskåningen fast förnakrad i hembyggdens traditioner. Som en självklarhet framstod det därför att ordenssymbolen borde vara ett uttryck för dessa traditioner.

Då fick Anders W Mårtensson, stor kulturpersonlighet, ja Kulturens chef, nu hedersledamot, helt plötsligt sitt livs första snilleblixt, Med sina djupa insikter om skånskt folkliv erinrade han om att de sydskånska byamännen före formulär- och dataåldern kom till byastämman försedda med en träbricka. På denna bokfördes respektive hemmansägares servituter, utskylder och tillgångar genom diverse hack och tecken. Träbrickan visade alltså sydskåningens status. Den gamla beteckningen på denna träbricka var "Knävling". Ordet hänger samman med verbet "knävla" (i vissa dialekter knäbla, eftersom "v" och "b" fonetiskt sett har vissa beröringspunkter). Betydelsen av detta verb var en gång i tiden helt objektivt "räkna". Den förskjutning i betydelse som verbet undergått är djupast sätt ett utslag för den begåvning som är medfödd hos en sydskåning, ett förhållande som knappast kan klandras. När dessa finurliga sydskåningar kom hem till sina stugor tog de nämligen fram sina fäderneärvda pennaknivar och förbättrade egenhändigt på träbrickan sin sociala status. "Knävla" kom därför att få bibetydelse av "fiffla" och blev därför oanvändbart som term i den exakta matematikvetenskapen.

Professorn i österlenska språk, Gösta Vitestam har redogjort för en del fascinerande forskningsrön: "Bruket att tälja träbitar är mycket gammalt (jmfr totenism). Genom uppfinningen av knävligen lade sydskåningen grunden till det moderna hålkortssystemet. Den betydelse detta haft på det merkantila och tekniska området vida utanför Sydskånes gränser kan säkert teknologsammanslutningen intyga. Märk väl att detta skedde vid en tid då smålänningnarna fortfarande räknade på fingrarna, om de överhuvudtaget kunde räkna."

Knävlingagillet är mycket intressant. Upptakten består av stötar ur ett äkta sydskånskt byahorn. Därefter sjungs den särskilda knävlingakantaten:

"Knävlingen, knävlingen, knävlingen,
Ge mig ingen Vasatrissa,
slika ordnar vill jag missa,
För en sydskåning finns blott en!"

"Vasatrissan" är det folkliga smeknamnen på Vasaordens äldre ordenstecken. Detta utgjordes endast utgjordes av den oval som idag är centrum i ordenskorset. Efter dessa stolta strofer följer installation av nya knävlingar samt avancemanget för andra. Därefter tågar alla till dukade bord. Och vad är naturligare för sydskåningen att förtära en kväll som denna än gås, svartsoppa och äppelkaka? Med fyllda bukar och ett strålande humör beträds dansgolvets tiljor. När kvällen tar ut sin rätt, har en superb sexa tillretts. De hågade avslutar festligheterna så som det börs - ätandes!

1968 Nyckelorden

Nyckelevangeliet

Och det hände sig på den tiden, att från Curator Furåkrius utgick ett påbud, att hela nationen skulle frackskrivas. Det var inte den första frackskrivningen, men den hölls när Järlgren var chef över skänken. Då färdades alla, var och en till sitt Grand, för att låta frackskriva sig. Så gjorde och Petrus, Sverinus och Zekéus, ty det var på deras inrådan frackskrivningen skedde. Och eftersom de bodde på Tua i Allhelgona, så begav de sig till Grand i S:t Petri. I samma nejd voro då några sexmästeriledamöter och höllo vakt över hjorden.

Då stod en av nationens festmästare upp framför dem och talade sålunda: "Varen icke förskräckta, ty jag bådar Eder en stor glädje, som skall vederfaras Eder alla! Idag har en Orden blivit född, och dess namn skall vara Nyckelorden. Och detta skall för Eder vara tecknet: I skolen finna bleck, utvisande drottning Margreta letande efter denna Assa-nyckel till låset på Stockholms slott, som hon tappade bort, då hon i Västergötland drev Albrekt av Mecklenburg på flykten i nådens år 1389

Trenne grupper skall framgent hjälpa henne i sitt letande:
PRIMO: inspektor, kurator, kommittén för den första frackskrivningen samt alla de, som låter frackskriva sig för femte gången. Denna grupp bär kronförsedda bleck och benämnes huvudnycklar. Dessa nyckelpersoner bär såväl under frackskrivningen som under påföljande gästabudet vit kalott. Vidare har dessa att före den årliga frackskrivningen under festmästarens ledning besluta om särskild intagning i grupperna.
SECUNDO: Denna grupp benämnes handnycklar. Den består av alla de, som låter frackskriva sig för trdeje gången. Blecket har gul bård och är utan krona,
TERTIO: Denna grupp benämnes fotnycklar. Den består av alla de som låter frackskriva sig för första gången. Blecket har blå bård och är utan krona.

Efter frackskrivningen visar festmästaren vägen till gästabudet, och kontrollerar han, att inga obehöriga dyrkat sig in. Mellan frackskrivningarna har han vidare att gömma och begrunda allt i sitt hjärta, på det att allt inom Nyckelorden i alla tider måtte gå i lås. Givet i Lund och Västgötagården den 24 februari 1968 Rolf Wallgren

Återupplivad ?: numera är ordenstecknet utformat som ett femarmat kors.

före 1970 Julbordsätarorden

Troligen en orden för kuratorskollegiets julbord.

1970 Korporden?

På eftermiddagen invigdes det nya nationshuset Korpamoen och då utdelades en husbyggarorden.

1971 Polstjärnan (+)?

1972 Dackeorden (II)

Dackeorden grundades - enligt Wikipedia - av en grupp studenter som en reaktion mot politiseringen av Smålands nation.

1976 Snörsjöaorden

I mitten av sjuttiotalet började de stora studentfesterna uppleva sin renässans. Det blev då naturligt för nationen att instifta sin egen studentorden. Det var ganska givet att orden skulle bygga på Snörsjöamossen. Snörsjöarorden är väl bekant för varje fifflare i nationen och så även för en del juris studerande för vilka mossen har blivit ett intressant åskådningsexempel för fastighetsrätt. Historien börjar 1947 då Emmy Ekberg, tidigare medlem av nationen avled och i testamente förordade att Nationen skulle få en stipendiefond i vilken det ingick en del fastigheter. Dessa utgjordes av skog och torvmossar och var belägna strax norr om Markaryd i Småland. Genom försäljning av mossen skulle medel tillföras stipendiefonden, men då ägandeförhållandet till fastigheten var minst sagt komplicerat skulle det dröja ända till 1971 innan nationen kunde få lagfart på sin del. Då hade även HD sagt sitt i ärendet. Tanken med orden har aldrig varit annan att skapa en trevlig anledning för en årlig nationsfest.

Orden instiftades 1976 i Nationsrummet på Helsingkronagården. Där avåts gravad lax och stuvad potatis. Som tecken på sin värdighet beklädde sig stiftarna med var sin syllspik i nationsband. Syllspikarna hade hämtats från den nedlagda och uppbrutna järnvägen som gick över mossen, och sedan blivit blästrade på det i vårt upptagningsområde då befintliga Öresundsvarvet. Den första stora ordensfesten hölls 1978 för 180 personer i AF:s stora sal. Då presenterades ordenstecknet som fulländats till designen av Lennart Atteryd och Peter Runnerström. Ordenstecken visar en avbild av mossen med karttecken utvisande mossens geografi. Ju högre upp i graderna, ju mer fulländad karta. Genom att återkomma till ordensfesten uppflyttas man i graderna.

Ordensfesten avlöper sålunda: efter gemensam samling avtågar recepienterna till sitt ordenskapitel och blir upptagna i orden samt får sin första duvning i ordens och mossens bakgrund. Äldre ordensmedlemmar avhåller ordenskapitel för sig. Då stadgarna för orden drogs upp kom det faktum att mossen ligger i Småland att få till sin följd att orden gavs en viss image av kommersialism, expansionism, exploatering m.m. Anledningen står klar för varje lundastudent som vet vad Småland närmast förknippas med i Lund. Därför vill orden på ett skämtsamt sätt vara en "motpol".

1977 Örnorden

Vid sextiotalets stormiga slutår då allt gammalt skulle omvärderas och om möjligt helt avskaffas tynade Värmlands nations årliga frackfest bort. År 1976 hade intresset för frackfester vuxit i nationen, vännationsutbytet skedde oftast vid festtillfällen som dessa och sist men inte minst hade installationer av hedersledamöter inte skett på många år. Nationskollegiet skred till verket. Man tog inte steget fullt ut första året utan balen var ett samarrangemang med Västgöta nation. Man lyckades samla inte mindre än 70 personer i högtidsdräkt. För denna fest förfärdigades en specialmedalj med initialerna W och V representerande de båda arrangörsnationerna.

År 1977 var nationen mogen att ensam borga för en fest ā la glamour. I stället för medalj stiftades en studentorden i fyra grader, där den högsta gradens ordensband är en sammanslagning av de tre tidigare gradernas färg och utformat som nationsbandet. Vid det första ordenskapitlet installerades professor Carl M Elwing som nationens inspektor och året efter, 1978, upptogs nationens advokat Rolf Andersson som hedersledamot i Värmlands nation. Balen hade nu sats i rullning igen, och nationens frackfest går fortfarande av stapeln under våren.

Nationens ordenskapitel präglas av enkelhetens stilfulla värdighet utan att därför vara överdrivet formell. Flankerad av nationens fanor förklarar ordföranden, nationens inspektor, mötet öppnat. För att hylla vårens intåg i denna blåsiga landsände sjungs "Vintern ra..". Förväntansfulla deltagare tas sedan upp i orden genom att på ordförandens anmaning träda fram för att av kurator behängas med ett ordenstecken. Trägna festdeltagare kan genom flitigt och förhoppningsvis trivsamt festdeltagande befordras till högre grader. Som kronan på verket avslutas kapitlet med "Värmlandssången" och då sista versen tonat ut är inte ett enda värmländskt öga torrt.

1979 Sällskapet Festivitas (Societas Festivitas)

1982 Ordenssällskapet Berghska huset (OSBH)

1971 flyttade Malmö nation i Malmö från Norra Vallgatan till Berghska huset vid Stortorget och det är därifrån som ordenssällskapet fått sitt namn. 1982 samlades ett antal s.k. tjänstehjon på Berghska till ett möte med syftet att bilda ett ordenssällskap. Orsaken var bl.a. det växande hotet om vräkning från Berghska. Ett ordenssällskap skulle förhindra att alla skingrades för vinden och tappade kontakten med varandra. Arbetet avstannade dock och det första ordensmötet avhölls först 1984.

De första sex åren rekryterades medlemmarna endast från tjänstemannastaben på Berghska och senare NyBergh. I de nya stadgarna från våren -90 poängteras istället bibehållandet av Berghaandan. Denna "anda" låter sig inte definieras i några få meningar men förhoppningsvis har aspiranterna fått känna en pust av den under de öppna sammankomster som de varit på i ordens regi.

Efter 13 år på Berghska vräktes nationen därifrån och blev anvisade en liten lokal på Stora Nygatan. Denna lokal döptes naturligtvis till NyBergh men blev tyvärr inte ett "andra hem" för nationarna på samma sätt som Berghska huset haft. 1990 var det dags igen, nationen vräktes. Men denna gång grep "huvudkontoret" i Lund in och lade utan förvarning ner Malmöavdelningen helt och hållet. Har arrangerat vår- och höstbaler.

1984 FEMVAK'D

Ordenssällskapet FEMVAK'D bildades 1984 då teknologerna äntligen fick en egen kår, TLTH. Före 1984 ingick teknologerna i Lunds studentkår och för att föra fram sina åsikter i kårens deputerade (fullmäktige) hade teknologerna ett parti som hette FEMVAK, vilket senare döptes om till FEMVAK'D. Sista året teknologerna var med i Lunds studentkår hade de 18 mandat i deputerade vilket gav dem stort inflytande i kårpolitiken.

Det var dessa 18 som bildade ordenssällskapet. Det finns 18 stolar i ordensällskapet, och var stol kan endast besittas av en person. För varje ny deputerad så måste en befintlig väljas ut ur sällskapet och placeras hos seniorerna.

1987 Lunds Akademiska Segelsällskap (LASS) ? Ny!

Minnsmärket "Den okände seglaren" uppfördes den 11/4 1992 till minne av LASS 5-årsjubileum.

1988 WPA - Waldemars Akademiska Punschakademi

Detta hemliga ordenssällskap samlas en gång per termin för att inmundiga den gudabenådade drycken punsch (waldemariterna bär därför som insignie en punschkopp i tenn i ett grönt och vitt band runt halsen) samt äta ärtsoppa och pyttipanna. För att inträda i orden behöver man avlägga vissa prov och det är inte vem som helst som blir anmodad, men man ska ju i alla fall innehaft en chefstjänstemannapost på nationen. WPA har sin kvinnliga motpol i Beatha.

1991 Den Ärofulla Tandborstorden (TBO)

Ordens syfte är att värna om De Sanna Värdena. Sammanträder en gång per år.

1992 Kilian & C:o Orden (ursprungligen Kilian Stobæi Orden)

Ordens egentliga syfte är att i samband med första maj offentligen smäda Rector Magnificus vid Lunds universitet, men då tillfälle härtill alltför sällan gives består de huvudsakliga aktiviteterna av att hålla vanvördiga improviserade tal till de olika bysterna och statyerna (ursprungligen dock endast Kilian Stobæus byst) på och kring universitetsplatsen samt att därvid förtära särskilt utvalda drycker.

1993 Panorden (PO)

Ordens ändamål är inte blott att bevara de lundensiska traditionerna per se. Men syftet, vilket inte får yppas ' för oinvigda, är från den tesen inte oöverstigligt avlägsen. Hur ordensbröder mer i detalj gå tillväga för att förverkliga sitt ordenslöfte är emellertid inte lika höljt i dunkel som en skara hemlighetsmakare skulle önska: panbröder skymtats inte sällan jagandes nymfer, i enlighet med PANs vilja, på Grand Hôtel eller i dess omedelbara närhet. Panorden, som är helt fristående från nationer, studentkårer, studentföreningar och deras paraplyorganisationer, är därmed Lunds i särklass största helt självständiga och nu levande studentordnar.

1994 Arne Ankas Adepter (AAA)

En orden där män träffas för att umgås tillsammans, utan svårt kvinnligt inflytande. Orden står under Charlie Christensens (Arne Ankas skapare) beskydd.

1996 Ordenssällskapet Apis

Orden skapades efter att Lunds studentkår hade lagts ner och ett stort antal mindre kårer hade skapats. Orden har hämtat sitt namn från släktet honungsbin och därför är all symbolik hämtad därifrån. Varje höst samlas "svärmen" som leds av den inre cellen. Den inre cellen består av två drönare och en vise (bidrottning). De som är valda till den inre cellen leder orden under två år och träder därefter tillbaka till vanlig medlem.

Under ordenskapitlet väljs de nya medlemmarna in och visen avsmakar årets honungsskörd. Efter ordenskapitlet anordnas en bal. Ordens syfte är att koppla ihop gamla generationer av kårpresidialer med de nuvarande. Ordensmedlemmarna bär en sexkantig medalj med ett honungsbi i gult band.

2000 T6 Ny!

2001 Gröna Féens Orden eller L'ordre de la fée verte

  1. "Gröna Féens Ordens syfte är att främja genialiteten och bekämpa förflackningen i den mänskliga civilisationen. Detta uppnås främst genom spirituella konversationer under inmundigande av absint.
  2. Som riddare av Gröna Féens Orden kan upptagas person, som uppvisat prov på genialitet, ogillar förflackning, har en kosmopolitisk attityd och besitter ett visst mått av självdistans."

Ur "Les statuts d'ordre de la fée verte"

2002 ALKis (Akademiska Föreningen, Lunds Universitets Studentkårer och Kuratorskollegiet i samarbete)

Orden syftar till att "främja ett gott förhållande mellan Akademiska Föreningen, Lunds Universitets Studentkårer och Kuratorskollegiet" enligt stadgan och ägnar sig bland annat åt att ordna sociala sammankomster för företrädare för studentkårer, nationer och AF:s utskott i Lund.

2005 Coniuncta Valent

Orden syftar till att belöna Akademiska Föreningens tjänstemän. Riddartecken utdelas till Föreningens Förmän, även förmannen för Studentgården i Skanör. Kommendörstecken utdelas till Föreningens ombudsman, sekond och bostadsombudsman. Också Föreningens edil, vilken enligt Föreningens stadga är att betrakta som förman, kan erhålla kommendörstecken. Storkommendörstecken utdelas till ordens stormästare. Stormästaren kan besluta att såsom ordens hedersledamöter installera förtjänta ledamöter i Föreningen i någon av ordens tre grader. Detta kan gälla Föreningens presidium, hedersledamöter, styrelseledamöter, överstyrelseledamöter eller utskottsaktiva.

Ordens stormästare är Föreningens ombudsman. Denne kan, ad interim, överlämna stormästarskapet till någon förutvarande stormästare. Ordinarie ordenskapitel hålles vid Föreningens festlighet Årliga Vårliga. Extra ordenskapitel kan hållas då stormästaren anser detta påkallat. Orden har två ordensvisirer med ansvar för kommendörernas ordenskapitel. Ordens stormästare ansvarar för riddarnas ordenskapitel.

? Den Gyllene Spadens Orden + Uppdaterad!

Stig var en uttalad studentvän som satte en ära i att hedra MFs stora tillställningar fram till för endast några terminer sedan. På sin klassiska lundensiska förde han spirituella samtal med såväl yngste student som kvällens akademiske hedersgäst. Stig utmärkte sig också med pedagogisk nytänkande genom att både underlätta för unga disciplar att etablera kontakter utom Norden och genom att redan 1951 starta "International Lund Medical Summer School", den medicinska sommarskolan för ca 20 st utländska medicinstudenter i Lund. Stig undervisade själv många somrar och var noga med att pedagogiskt skickliga lärare skulle engageras. Samtidigt lät han kandidater både leda skolan och fungera som amanuenser och för deras stora insats inom undervisningen instiftade Stig "Den Gyllene Spadens Orden", spaden, verktyget med vilken kunskapen grävs fram ur naturens hemligheter. Det var riktiga högtidsstunder på höstens Corbal när Stig själv kallade fram och behängde de utvaldas bringor med sitt eget pedagogikpris "Den Gyllene Spaden".

? Gökorden

? Magnolieorden

Orden instiftades under en rektorsuppvaktning på 1 maj, som avbröt den sedvanliga ceremonin och nya magnolior planterades framför universitetshuset på den högra sidan sett från huset. Varje siste april (Valborgsmässoafton) samlas orden vid magnoliorna och väljer in de nya medlemmarna.

Magnolieorden var från början en orden för heltidsanställda inom Lunds Studentkår. Efter att Lunds Studentkår lades ner 1995 så övergick orden till Akademiska Föreningen vars heltidsanställda numera är de som blir medlemmar i orden. Ordenstecknet är en spade i vitt och blått band (Lunds Studentkårs färger). Eftersom även AF:s färger är desamma har bandet behållit sitt utseende.

? RAFAEL-orden (Radio Akademiska Föreningens Allra ELdstes orden)

RAFAEL är en andlig orden som står under beskydd av S:t Marconius. RAFAEL skall verka i och för studentradiolivet i Lund, samt bekämpa skörbjugg, malaria och böldpest i densamma. Innebörden av denna formulering är kristallklar för alla som är insvurna i orden. I praktiken är orden ett alumnisällskap och ett sätt att regelbundet träffas under trivsamma former för att utbyta minnen och erfarenheter samt skapa nya kontakter.

Varje år hålls ordenskapitel där nya medlemmar väljs in. I samband med detta arrangeras även en bankett där, bland annat, nuvarande aktiva i Radio AF anmodas att delta. Årligen arrangeras även julfest och kräftskiva där aspiranter till orden kan delta.

Orden har en styrelse som leder verksamheten mellan ordenskapitlen. Den leds av Etermästaren och består därutöver av en vice Etermästare & raddjoskötare, en Diskjoker, en Pengamixare och en Rafbandare. Styrelsen, utom rafbandare, väljs av ordenskapitlet. Styrelsen väljer en rafbandare bland medlemmarna i tidigare styrelser.

Utöver ordensgraderna finns ett antal utmärkelser: Rafbandarkraschanen, som bärs på bröstet av person som är eller har varit rafbandare. Bronsmedaljen, som bärs på bröstet av den som medverkat vid utformande av ordenstecken, medaljer och insignier. År-1 medaljen, som bärs på bröstet av person som medverkat vid ordens instiftande. Slutligen RAFAEL-medaljen, som tilldelas den som hjälper orden att bekämpa skörbjugg, malaria och böldpest och bärs på bröstet.

? Snoppeorden +

? Fanbärarorden

En studentförtjänstorden i form av en medalj som tilldelas alla som från nationerna burit nationens fana mer än två gånger i studenternas fanborg på universitetets officiella högtider såsom doktorspromovering, professorsinstallation och rektorsinstallation. Likaledes tilldelas Fanbärarorden de som för studentkårerna (Lund har ju både nationer och kårer) bär det stora och lilla standaret i fanborgen.

Medaljen är liten i silver, designad av Wiven Nilsson, och föreställer, sägs det, ansiktet på en liten Pan (från grekisk mytologi). Medaljen hänger i ett litet rött band och bärs på frackens slag.

? Beatha

Beatha är Kalmar nations kvinnliga ordensällskap som en gång om året samlas för att dricka whiskey (whisky?) och roa sig. Alla cheftjänstemän på nationen blir anmodade och du behöver sedan avlägga vissa hemliga inträdesprov för att bli invald. Efter sittning i Kalmars källare brukar Beathorna gå vidare till ett baleftersläpp och möta upp Waldemariterna.

? Svansjöorden +

? Den Rosa Draken Ny!

? Sankt Jöns Gille Ny!

Orden vars medlemmar året åker till en kursgård i Skanör för att festa och framföra nidvisor om personer som dött under året.

Litteratur:

  1. Larsson, G. och Lindström, P. red. Akademiska Föreningens årsskrift 1981, Wallin & Dalhoms Boktr. AB, Lund 1984
  2. Åhlén, B. red. Svenskt föreningsregister, Nybloms förlag, Uppsala 1951

Index Home

All materials contained on this site are protected by Swedish copyright law and may not be reproduced, transmitted, displayed, published or broadcast without the prior written permission from the webmaster. Copyright 1998- Jonas Arnell. All rights reserved. Some material appear with specific permission.