Knyta ett vänskapens band mellan medlemmarna, förena dem i medlemmarnas nöje och trevnad. Sjuk- begravnings- och sällskapligt umgänge och hjälpa dem vid sjukdom och nöd. understödskassa. Sångkör 1904, musikkår 1910.
Orden arbetar med karaktärsdaning utifrån kristen-etisk grundsyn, planterar kors föreställande en svart örn (vid t. ex. Riseberga klosterruin och Mosjö medeltidskyrka - båda i Närke).
Svarta Örns Orden bildades i mitten av 1600-talet ombord på skeppet "The Black Eagle" på väg till Amerika undan religionsförföljelser i Europa. Besättning och resenärer utgjordes huvudsakligen av protestanter från Frankrike, Tyskland, Holland, England och Sverige som flydde undan katolikernas förföljelser. Skeppet "The Black Eagle" slutade sin färd över Atlanten i Boston varifrån samfundet spred sig över stora delar av Nordamerika genom stark anslutning från utomstående.
Ungefär 250 år senare, under 1890-talet, fick den svenske sjökaptenen John Hellstenius under en resa mellan England och Nordamerika höra talas om "The Black Eagle" och det samfund som bildats ombord på fartyget. Samfundets syfte, dess valspråk och grundpelare väckte John Hellstenius djupa intresse och han beslöt att söka grunda ett samfund i Sverige med samma syfte och uppbyggnad som det amerikanska och med huvudsäte i hemstaden Göteborg. Genom kontakter och brevväxling med det amerikanska samfundet införskaffade han alla uppgifter om samfundets organisation och ritualer.
Orden arbetar med karaktärsdaning utifrån tron på en allmän gud och de druidiska idealen, broderlig samvaro samt idkar välgörenhet. Damerna samlas i Birgitta-loger.
Den nutida Druidorden stiftades vid en tid av oro och intolerans med politiska och religiösa stridigheter i det land som såg den födas, Storbritannien. Aktning för människoliv och människovärde var det dåligt ställt med i det dåtida samhället. Det var snarare en regel än ett undantag att debatter och diskussioner ledde till våldsamma bråk, ofta med blodsutgjutelser. Det var inte så länge sedan den protestantiska Hannoverdynastin hade ersatt den romersk-katolska familjen Stuart. Den en gång så populäre "Bonnie Prince Charles" levde fort farande, nu som en utblottad gammal man på kontinenten, giss lad av brittiska jakobiter som "Kungen över vattnet" och anti-romersk-katolska sammandrabbningar ledde till sådana hemska excesser som Gordon-upproret 1780 - året före Druidordens grundande - då London stod i lågor och staden var utlämnad åt en drucken mob.
Det fanns också andra strömningar. Vid den här tiden började litteraturen utforska det keltiska arvet. Thomas Gray blev ledande, och hämtade sin inspiration bl. a. från keltiska harpospelare. Hans "The bard" exempelvis har walesiskt ämne. En av dem som starkt påverkades av Gray var skotten James Macpherson, som nedtecknade gaeliska dikter ur folktraditionen och översatte dem till engelska. En samling av femton sådana dikter som till stor del handlade om sagohjälten Fingal utkom 1760. Skotska beundrare hoppades att han skulle åstadkomma en så omfattande samling dikter att de kunde betecknas som ett epos. Frestelsen blev Macpherson för stark att motstå. Han gjorde en resa i de skotska högländerna och tryckte 1762 "Fingal, en gammal episk dikt i sex böcker, författad av Ossian, Fingals son, på prosa översatta från gaeliska av James Macpherson". Tre år senare utkom en samlad upplaga av "Ossians sånger". Hur mycket äkta material han haft att bygga på och vad som är en fiktion av Macpherson är än i dag svårt att avgöra.
Även om här förelåg en form av ett slags litterär förfalskning så blev "Ossiansångerna" älsklingsläsning med sina vemodsfulla stämningar och den blinde gamle barden Ossians tungsinta klagan över sonen Oscars död. En naturlig följd av "Ossians sånger" blev ett nyvaknat intresse för keltisk forntid och det omedelbara resultatet kunde utläsas i ett förnyat anseende av bardväsendet i Wales, som genom landets fredliga anglisering mer och mer tynat bort. Nu återuppväcktes gamla druidiska traditioner. Tävlingar i skaldekonst, som förr avhållits under namnet eisteddfodd, återinfördes och så långt det var möjligt plockade man i bardväsendets form fram gamla druidiska ceremonier. De legendariska druiderna var en grupp av präster som ledde gudstjänster och rituella fester hos kelterna i Frankrike och England.
Ett antal gentlemän brukade samlas på ett värdshus på Poland Street, nära Oxford Street, som hette "The Kings Arms". Platsen låg alltför nära den Iivliga Oxford Street för att vara fri från ovälkomna bråkmakare. För att slippa dessa bildade därför våra fredliga vänner en sammanslutning och hyrde ett rum av värdshusvärden där de kunde vara ostörda. De bestämde sig för att ge sin förening ett namn och att instifta hemliga tecken och lösenord, varigenom endast de som hörde till deras skara kunde komma in. Efter en del funderande och många möten föreslog den 24 november en av medlemmarna, en viss herr Hurle, att de skulle bära Druidernas namn vidare. Han påpekade att de gamla druiderna i Britannia hade varit patriotiska, musicerande, varit intresserade av poesi och muntligt framförande av egna verk och att de sökt fred. De hade till och med gått så långt att de försökt mäkla fred mellan stridande stammar när de ansåg någon krigföring orättvis, de hade därtill verkat för välgörenhet. Idén vann allmänt gillande och namne an togs omedelbart. Värdshuset "The Kings Arms” existerar fortfarande och har en inskription vilken påminner om att A.O.D. (Ancient Order of Druids) såg dagens ljus där 1781. Utöver Hurle är den ende kände grundaren herr William Jones.
De första bröderna hade varit män med hög social standard. De var herrar som använde näsdukar, badade, hade bildning och använde ett vårdat språk. Men år 1810 fanns det i logerna medlemmar, vars dåliga uppförande och vanor togs illa upp av andra bröder. Orden var i krist. För att kunna utestänga de illa ansedda bröderna som de inte ville se på sina möten utformades "The Royal Arch Chapter Degree".
Under 1820-talet kom så den andra krisen. Dessa mindre bemedlade bröder försökte vid den här tiden att ändra på ursprungsandan med dess inriktning till musik och broderlig gemenskap och förvandla Orden till en ekonomisk biståndskälla. För dessa bröder var lönerna låga, arbetslöshet var ofta förekommande, sjukdom och död något som förekom mycket oftare än vad fallet är i våra dagar. Man hoppades kunna lösa den andra genom att runt 1830 införa välgörenhetsavgifter på frivillig basis. Men andra bröder ville gå längre och införa en obligatorisk avgift. År 1834 sammankallades en kongress som varade i tre dagar för att lösa frågan. Eftersom man inte kunde finna någon kompromiss, så beslöt över hälften av de loger som förespråkade en obligatorisk sjuk- och begravningskassa att bryta sig ur.
Logerna som utträdde kallade sig för United Ancient Order of Druids (UAOD) eftersom de ansåg att de bara hade skilt sig från ursprungsföreningen. Snart ägde ytterligare en splittring rum bland de norra logerna i Orden. Sheffields Likställda Druidorden bildades som utbrytning från FGDO även om man hade antagit mottot: "Unity, Peace and Concord". Senare bildades Manchesters Druidorden också genom utbrytning F.G.D.O. Allt eftersom staten införde sjukkassor och arbetslöshetsunderstöd och fackföreningarna växte fram, dog några av dessa fraktioner ut. Idag är A.O.D., U.A.O.D., the Order of Druids och the Sheffield Equalised Order är fortfarande aktiva i Storbritannien. Idag samarbetar A.O.D. och U.A.O.D. i International Grand Lodge of Druids (I.G.L.D.). U.A.O.D:s brittiska högkvarter ligger i Druids Hall, Bristol.
A.O.D. fördes över till USA under 1820-talet, men på grund av administrativt krångel m.m. övergick USA till att tillhöra U.A.O.D. Flera tyska emigranter upptogs i orden och när dessa återvände till Tyskland så tog de orden med sig. 1872 öppnades den första logen på tysk mark, och därifrån var steget inte långt till Sverige. Sedan början av 1900 underhöll dåvarande danske konsuln Gustaf Smith, bördig från Trelleborg, en omfattande korrespondens med de ledande männen för den tyska Druidorden. Gustaf Smith var väl förtrogen med ordensarbete eftersom han var medlem i såväl Frimurare Orden som Odd Fellow Orden (ExDep. Storsire).
Fredagen den 10 juni 1904 togs det avgörande steget, resan till Kiel för invigning i Druidordens hemligheter. Den 11 juni upptogs grundarna i orden, den blivande logen Ad Astra:s ämbetsmän utsågs. Tillbaka i Sverige ordnades lokalfrågan först genom att man vid ett sammanträde den 27 augusti 1904 beslöt att hyra en lokal i Odd Fellowpalatset, Gustaf Adolfstorg. Den 10 april 1905 ägde den högtidliga lokalinvigningen rum. Efter det man nu fått lokal att arbeta i hölls lagenligt sammankomster var fjortonde dag. Efter hand accentuerades allt mer att Ad Astras första lund var en nödlösning. Sålunda saknade man här något av det väsentligaste, för att den andakt man sökte skulle infinna sig, nämligen ostörd ro. Mer och mer gjorde sig därför bland bröderna önskemålet om en egen boning allt kraftigare hörd.
1909 hyrde orden in sig i andra våningen på Baltzarsgatan 26 i Malmö. Lokalerna vid Baltzarsgatan skulle komma att bli de svenska druidbrödernas tillflyktsort ända fram till 1924. Den egentliga logelokalen, Lunden, var uppbyggd efter förebilden av ett forntida blockhus. I Lundens mitt stod altaret, bestående av tre i mosaik utförda granitblock och placerat under ett i taket väl ut fört imiterat rökfång, genom vilket himlens stjärnor var synliga å en blå botten. Till höger i Lunden, under en ek som sträckte sitt yviga grenverk vida omkring var Ä.Ä:s plats och fondväggen bakom honom upptog en målning föreställande Stonehenge, som vid denna tid ansågs vara ett gammalt druidtempel. Strax framför Ä. Ä:s plats återfanns en gyllene glob med måne och sjustjärnor utskurna. Till vänster i Lunden, i en gjord utbyggnad, var M. Ä:s plats och han satt under en i slingrande runor lagd inskrift. Bakom M. Ä:s stol återfanns en stor bautasten, å vilken avlidna bröders namn inhuggits. Så snart ekonomin tillät så byggde man ett eget ordenshus. På den redan tidigare inköpta tomten nr XII i kvarteret Jörgen Kock vid Västergatan i Malmö hade man den 15 augusti 1923 högtidligen nedlagt hörnstenen till Druidernas Högborg och den 10 maj 1924 ägde högtidlig invigning rum av de lokaler som ännu femtiofem år senare är alla druiders fasta tillflyktsort.
Graden Old Ärk är den hedersgrad, som förutsätter att man varit ämbetsman i totalt tre perioder (sex år). Detsamma gäller för Riks Old Ärk, eller Riddargraden som den ibland kallas. Den som blir ROÄ får välja sitt riddarskap, exempelvis "Riddaren av Limhamn" eller "Riddaren av Den sjuuddiga stjärnan". Antal grader och ordensring eller inte är olika i olika länder. I Danmark har man inte ringar och i England har man bara tre grader.
Grundandet av Svenska Orden Arbetets Riddare inspirerades av den amerikanska orden, som vid den här tiden dock hade tappat kraft och medlemmar. Den amerikanska orden var en högerorienterad facklig arbetarorganisation för alla, även icke-utbildad arbetskraft. Utöver det fackliga arbetet skulle orden också öppna sina portar även för personer som inte tillhörde arbetarklassen för att "bygga en bro mellan dem, som arbeta med tanken och med handen".
Även om den svenska orden formellt inte var en del av den amerikanska orden, så delade man i stor utsträckning inriktning. Orden ville vara ett alternativ till den mer vänsterinriktade fackföreningsrörelse som man ansåg verkade för att ställa klass mot klass. En följd av att man ville vara en inkluderande rörelse var att medlemmarna var uppdelade i två kategorier, dels "aktiva medlemmar", dels "understödjande ledamöter". De aktiva medlemmarna var "kroppsarbetarne", och de understödjande kom ur "de burgnas eller bildades klasser". Avgiften var 4 kr resp. 10 kr 1906.
Orden hade ambitiösa sociala ambitioner för sina medlemmar. En understödsfond infördes, i händelse av oförvållad arbetslöshet "i synnerhet om den skulle vara en följd af socialistförföljelse på grund af vägran att lyda dem", vidare planerades sjukhjälp, livförsäkring ("intill ett belopp af 2.000 kronor, efter mönster af Good-templarordens själfhjälpsföreningar") och kostnadsfri platsanskaffning ("där sådan ej ombesörjes af kommunerna"). Ytterligare projekt var att upprätta en egnahems-byrå och "cooperativa företag".
S.O.A.R:s vidare öden är inte kända, men finns på Internet uppförd på en lista över diverse nationalsocialistiska och högerextrema organisationer 1889-1950.
Skarin, A. (1906.) S.O.A.R. Svenska Orden Arbetets Riddare dess uppkomst, organisation och syftemål. Göteborg: S.O.A.R.
Obrottsligt fasthålla broderskapstanken i ord och handling. Ett utbrytarsällskap från Odd Fellow-Orden och Svenska Frimurare Orden.
Syften är att bereda god plats åt sångens och musikens förädlande och bildande konst, dels inom brödrakretsen söka väcka till liv och vidmakthålla en samhörighetskänsla, kraftig nog att vid tillfällen då så behövs understödja och hjälpa.
1905 skrevs de första stadgarna för Kvartettsångsällskapet i Lund som har till ändamål, att genom sångens och musikens förädlande och bildande konst bereda sina medlemmar tillfälle till nyttigt och angenämt bruk af hvilans stunder efter arbetets tröttande sträfvan. Dessa stadgar, kan man säga, utgöra grundstenen till Ordenssällskapet F.M:s tempelbyggnad som nådde sin kulmen ca tre år senare: den 22 februari 1908 bildades Ordenssällskapet F.M. i Lund
Den 24 september 1932 bildades den första Logen i Sällskapet. Det var i Eslöv och den fick namnet Logen nr 2 Nordstjärnan. Den 1 juni 1946 bildades Logen nr 3 Corona i Malmö, lades ner 31 december 2019. Inte förrän den 5 oktober 1946 invigde man Logen nr 1 Lunaria i Lund. Slutligen bildades den 27 maj 1951 logen nr 4 Stellaria i Svedala. Inga ytterligare loger har bildats trots att intresset varit stort.
Varje Loge har en egen ordförande som nämns Logemästare. Ordenssällskapets styrelse benämnes SJUSTJÄRNAN och 7 stjärnor hade man önskat ingick i sällskapet. Ordenssällskapet har en egen konstförening samt ger ut en egen tidning kallad FM-bladet.
I början av 1890-talet kom järnvägen, Norra Stambanan, och knöt samman Sveriges nordligaste län med de södra landskapen. Det avlägsna bruset från kulturens strömmar började höras i nejden kring "norrbottenspärlan" Men det var först när Pitebanan 1912 trängde sig ner till kustlandet som Älvsbyn fick sin blomstringstid. I februari fann fem behjärtade män tiden mogen för ett mer ordnat sällskapsliv. De var läkare, apotekare och järnvägsbyggare, och de är i orden kända under ordensnamnen "Carolus Philippus", "Brillianten", "John Agaton", "Spiken" och "Hööken".
Det första ordenskapitlet hölls 12 mars i John Agatons apotekarevåning, och man hade därefter kapitel två gånger i månaden. En ny grad inrättades för de ljuva väsen i änglahamn, och denna grad benämndes Mostrarnas grad. Den 25 maj 1912 hölls ordens första damkapitel, och då genomgick tio mostrar ordensprov och examen. Årshögtid firades den 22 februari 1913 på Dundergumman fru Wihlzons järnvägshotell. Hotellets stora uppackningssal blev MG:s ständiga ordenslokal, så länge moderlogen i Älvsbyn existerade
MG expanderade. Första ordenskapitlet utanför Älvsbyn hölls i Piteå 12 maj 1915. Formell dotterloge stiftades 16 april 1921 i Hällnäs kallad "Krusnejlikan" eller "västerbottenslogen", och denna höll ordenskapitel i Vindeln den 14 januari 1922. Den 16 augusti samma år höll dotterlogen ordenskapitel i Lycksele, som så småningom blev en egen enhet kallad Lycksele-laget. Den 24 maj 1924 hölls för första gången ordenskapitel i Umeå, och den 7 maj 1927 blev Umeå en egen enhet benämnd Umeå-laget. År 1928 somnade moderlogen i Älvsbyn in, och den 22 mars 1929 var "Brillianten" färdig med järnvägsbyggandet och tog avsked av Västerbotten. Samtidigt bytte man namn till Lyckselelogen resp. Moderlogen i Umeå. Lyckeselelogen insomnade 1944.
Genom enigt samband under en väl ordnad organisation tillvarataga och utveckla de gemensamma intressena och därigenom försöka förbättra den intellektuella och ekonomoiska ställningen för medlemmarna.
Orden grundades av fyra inkallade krigskamrater på Hotell Westerlund" omkring en glögg-gryta. Ekot av först världskrigets åskor, dyrtid och restriktioner gjorde, att man i glatt umgänge ville under några timmar söka glömska för allt det som hände där ute vid fronterna. Redan den första Särimnerfesten gick i den uppslupna ynglingaglädjens tecken.
Paltgillet har inga idella mål eller åtaganden utöver strävan att bland Paltbröderna sprida trivsel, kamratskap, glädje och god underhållning samt att äta en Paltisk måltid. Paltgillet är en lekfull parodi på ordensväsendet och gillen enligt en bestämd ritual i fornnordisk tid och miljö där asatron fortfarande är förhärskande. Några delar av den fasta Ritualen är öppna för eget skapande av poesi och prosa och som skall vara av god klass, pirituellt och med humor. Gillet sammanträder en gång om året till Särimnerfesten då nya medlemmar recipierar och äldre medlemmar befordras. Varje paltbroder är skyldig att anta och kungöra ett öknamn. Vid festen utdelas gillets sällsamma och lysande, i gyllene metall utförda utmärkelsetecken, Den Gyllene Tiopattade Suggan och Högst Densamma med Dundrapatt, utdelades första gången år 1924. Den tiopattade Grisetten utdelades första gången år 1925.
Sammanslutning syfter till att genom värdiga ordensformer, ritualer och ceremonier animera medlemmarna till fast endräkt och glatt umgänge i sant broderligt kamratskap, samt att idka välgörenhet och bereda glädje åt sjuka och fattiga genom konstnärliga prestationer. Orden stiftades som en förlängning av Bamboklubben.
Barmhärtighetens kärleksverk utåt och inåt. Blått och rött är barmhärtighetens och kärlekens färger.
Maria Deraismes var en demokratisk humanist och apostel för kvinnlig frigörelse. Hennes rykte gjorde att hon som första kvinna i världen blev antagen som frimurare 1882 i logen "Les Libres-Penseurs du Pecq". Logen uteslöts omedelbart från sin storloge. George Martin försökte i tio års tid att öppna upp frimureriet för kvinnor utan att lyckas. Istället grundade Martin och Deraismes den första logen som antog både kvinnor och män - "Le Droit Human".
Orden arbetar enligt "the Ancient and Accepted Scottish Rite (AASR)". Eftersom systemet antar både kvinnor och män (Co-Masonry) är det kontroversiellt i frimurarkretsar. De nordiska frimurarordnarna som arbetar enligt det svenska systemet har hittills inte erkännt SFOs loger som lagliga.
Affärsmän och tjänstemän.
Runda Bordet är en gemensam avläggare mellan Teosofiska Samfundet och Liberala Katolska Kyrkan (främst i England) men är helt självständig. Orden är uppdelad lokalt i s.k. bord (=loge). Varje land leds av en Landsriddare och varje Bord leds av en Bordsriddare. Det Internationella Rådet, bestående av medlemmar från olika länder, har det övergripande ansvaret eller översynen över verksamheten. Redan 1919 hade man en svenska som Senior Knight: fru Ingrid Fjellander. Orden syftar till att lära ut mänskliga rättigheter och etiska värderingar till dem som bäst behöver det, de unga, till mänsklighetens framtida fromma. Idag har verksamheten i Sverige en livfull själ, om än bara några få gånger per termin.
Runda Bordet har det gamla riddaridealet som sin förebild och har lånat sin symbolik med svärd och liknande därifrån. Namnet kommer från den underbara legenden om Kung Arthur och hans riddare av det Runda bordet som söker efter den Heliga Graal. Kring ett runt bord är alla jämlikar, ingen mer värd än någon annan. Dess målsättning är att hjälpa unga till inre tillväxt och förståelse genom användandet av de eviga tankarnas symbolspråk.
Bland medlemmarna bröderna von Scheven.
Verka för god samhörighet och gott kamratskap medlemmarna emellan samt för en vidgad syn på tingen i förening med plikt och ansvarskänsla.
Källa:
Minnesskrift 1920-1930. Orden Sällskapet 1920. Orden Sällskapet 1920. Malmö 1930.
Medlemsmatrikel 1/1 1942. Orden Sällskapet 1920. Malmö 1942.
Äta paltbröd med fläsk. Medlemmar från film, teater, musik och press.
Till medlemmar begravningshjälp och annat understöd.
Stärka blåbandsverksamheten och främja broderskapskänslan bland bröderna. Ursprungligen Blåbandsriddarnas orden (BRO). 1923 blev namnet Kung Salomos Orden (KSO) för att 1929 anta nuvarande namnet. Religiösa intressen har tagit överhanden.
Under våren 2007 kommer Korsriddarorden att läggas ner enligt beslut av ordenskapitlet. Medlemsantalet har under många år sjunkit och borgarna har succesivt lagts ner. Under 2006 läggs arbetet ner i Göteborg och Borås och 2007 läggs den sista borgen i Jönköping ner.
Orden bildades i Stockholm av en person som tyckte det var orättvist att ordenssällskap så ofta var förbehållna adel och/eller rika. Han formulerade den uppfodrande devisen "Att verka för en förbättring av medelklassens allmänna levnadsförhållanden" (auxilium = hjälp, bistånd, understöd). Orden syfte var "att arbeta i sällskaplig och understödjande anda, sammanföra män inom hantverkare-, handels- och tjänstemannaklassen och med dem jämställda män till ett sant brödraskap samt vara begravningskassa." Nu har folkhemmet tagit över, men Auxilium-Orden består och träffas andra fredagen varje månad.
Samlande av äldre idrottsmän eller idrottsintresserade till en trängre och intimare krets åstadkomma en sann och bindande kamratanda mellan dessa samt giva dem tillfälle att bättre än eljest skulle vara fallet på ett eller annat sätt giva idrotten, eller i vissa fall varandra, sitt stöd.
Orden var "en sammanslutning av hederliga män inom Skandia". Antalet medlemmar uppgick till elva, varav en var Iwar Sjögren som tjugo år senare skulle komma att bli Skandias vd 1944-1955.
Handlingarna som finns vid Stockholms företagsminnen berättar om en munter tillställning där Den Oinvigde Nils Wedberg genomgår ett flertal tester för att slutligen upptas i orden och förvärva första graden, betitlad Röda Halsdukens Grad. Ritualen bjuder på både ledord, som "Skandia och glädjen", och hemliga tecken, som vinkande med tummen i örat. Det andra testet är det farliga råttprovet: Bröderna: Råttprovet! Storsiren: Må ske! Broder djurvårdare, hämta fram de heliga vita mössen. B. Dj. V: De äro här, broder Storsir, föga utfordrade och rätt vilda.
Till vännernas intressen hörde poesi, god mat och inte minst vackra damer. Varje medlem hade ett placeringskort i form av en fager dam som gav ett ord på vägen, till exempel. "Du mästare i alla konster, du är ju nästan som ett monster". Av handlingarna framgår inte hur länge sällskapet levde kvar eller om det endast var en tillfällig sammanslutning.
Källa: Föreningen Stockholms Företagsminnen 2003
Underhållning. Orden har en understödsfond.
Orden var en sammanslutning kring ett runt bord av svenska herrar, som älska och vårda alla goda svenska seder och bruk, ridderlighet och alla manliga dygder, sång, musik, vitterhet, konst, vetenskap, vältalighet och all poesi. Orden stiftades i källaren på Den Gyldene Freden, som slagit upp sina portar efter en omfattande renovering ett par år tidigare.
Denna krog skulle bli centrum för Taubes sällskapsliv under de närmaste 50 åren. Riddarna kring Runda bordet under Den gyldene trumman eller Pax Aurea bestod av 18 utvalda medlemmar. Sällskapets "storamiral" var kommendörkapten Jacob "Lotta" Lagercrantz, ståthållare var dekorationsmålaren Filip Månsson (som Evert Taube har skrivit en helt underbar visa till), skattmästare var direktör Münter och som ordenspoet fungerade givetvis Evert Taube själv.
Bland de andra medlemarna fanns Taubes svärfar Herman Bergman, laxhandlaren Carl Långström. odödliggjord som Calle Lång i Evert Taube visa "Portugis" (en annan favorit). Den Gyldene Fredens krögare Gunnar Bylund var också ledamot av Pax Aurea. Efterhand började medlemmarna i Pax Aurea att tröttna. Då skapade Evert Taube ett nytt sällskap, Visans vänner, som skulle bli mer livskraftigt. Även detta sällskap sammanträdde i början på Den Gyldene Freden. Evert Taube skrev flera visor till sällskapet Pax Aurea som hamnat i skymundan i hans väldiga produktion. Leif Bergman har sjungit in ett urval på cd, utgiven 1998.
Källa: Stugart, M. Vad vet du om sällskapet Riddarna av det Runda bordet under Den lysande trumman? (2004, 6 maj). Dagens Nyheter, s. ?
Genom sammanförande av likasinnade personer verka för gemen- samma intressen och broderskapets verkliga innebörd, där rättrådighet och vänskap skall råda och främjas.
Orden är en sammanhållande länk mellan medlemmar i Nordamerika och hemlandet, stödja dem i deras kulturella arbete och hjälpa hemvändande och besökande medlemmar.
Orden är allmänt erkänt som den mest inflytelserika svenska sällskapet i USA, och grundades i Conneticut. Den var då inte det första försöket att samla svenskar i nordöstra USA. I slutet av 1880-talet utgjorde Allmänna Skandinaviska Föreningen i Amerika ett löst ramverk för att knyta samman svensksällskap i Conneticut, New York och Pennsylvania. Denna "överorganisation" hade litet inflytande över dessa oberoende sällskap och kollapsade snart. Föreningen upplöstes officiellt 1890, men utgjorde grogrunden för VOA, då en del svenskar hade sett fördelar med att alliera sig med andra svensksällskap.
På inbjudan från George K. Rose (New Haven) träffades ett antal intresserade svenskar från hela delstaten för att diskutera möjligheten med en annan överorganisation. De beslöt att delegater från existerande sjukvårdande sällskap skulle diskutera frågan vidare. Därför träffades representater från sex sällskap baserade i Conneticut 1896, och i september samma år presenterade de tre ovan nämnda ett utkast till stadgar för den nya organisationen. Då hade två av sällskapen hoppat av. På rekommendation av George Rose antogs namnet Vasa Order of America; Amerika fanns i namnet eftersom det fanns en vision om en svensk organisation och Vasa hänsyftar till Gustav Vasa (Sveriges motsvarighet till George Washington). Således var det förflutnas storhet tänkt att blandas med framtidens löften i det nya landet Amerika.
Efter kontroverser mellan de fyra grundande sällskapen valde ytterligare två sällskap att lämna VOA1897av rädsla för att förlora oberoende och ekonomi. Nils Pearson valdes till Grand Master och George Rose blev Grand Secretary. Tillsammans med Oskar Peterson rekryterade denna treenighet nya medlemmar och hjälpte till att organisera nya loger runt om i New England. Syftet då som nu var att hjälpa dem som genom sjukdom råkat i nöd, men också bereda landsmän tillfälle att komma tillsammans under värdiga former.
Som representant för Storlogen var doktor Johannes Hoving 1922-1923 i Sverige med Vasabarnen och skapade då intresse för Vasaordens arbete, syfte och ändamål. Professor Wilhelm Lundström var initiativtagaren. Tack vare Rolf Peters entusiasm och förlösande ord till 31 ängsliga göteborgare "låt oss i alla fall försöka " bildades Sveriges första Vasaloge i Göteborg den 4 september 1924. Wilhelm Lundström blev logens första FDO. Logens ordningsnummer blev 452 i Distrikt Nr 19 Sverige.
VOA ser som sin uppgift att stödja de amerikanska logerna i deras strävanden att bevara svensk kulturtradition i USA och Canada. VOA är inte bara kultur och allvar. Det finns mycket av fester och underhållning också. Dansaftnar blandas med olika slags program: föredrag, filmer, framträdanden och träffar under trevliga former. Utflykter i glada vänners lag, antingen till trevliga och intressanta mål eller till en grannloge, som har något festligt program.
Fem musikunderofficerare brukade träffas och ha en pratstund på Grand Café i Karlskrona. En av dem, Johansson, överraskade sina vänner genom att en dag föreslå att man skulle bilda ett ordenssällskap. Visserligen mindre seriöst, anknöt grundtanken och inriktningen till den redan etablerade ordensverksamheten, som både Johansson och Rosengren var väl förtrogna med.
Nöjesssällskapet V-Sexan började med en en anspråkslös ceremoni i sex grader och egentillverkade regalier. Redan den 18 december 1925 reviderades stadgarna. Orden bytte inriktning till ett seriöst arbetande ordenssällskap, en förändring som underströks av namnbytet.
All materials contained on this site are protected by Swedish copyright law and may not be reproduced, transmitted, displayed, published or broadcast without the prior written permission from the webmaster. Copyright 1998- Jonas Arnell-Szurkos. All rights reserved. Some material appear with specific permission.