De svenska riddarordnarna

The Swedish Orders of Knighthood and Merit

Kungl. Serafimerorden Kungl. Svärldsorden Kungl. Nordstjärneorden Kungl. Vasaorden
Kungl. Carl XIII:s orden
Johanniterorden i Sverige


Kungl. Maj:ts Orden (KMO)

Ordensväsendet handhas i Sverige av tjänstemän vid Kungl. Maj:ts Orden. Det är en institution med säte Kungl. Slottet i Stockholm, där "Orden" är en gammal pluralform - KMO förvaltar Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaorden. Ordinarie ordenskapitel handlägger huvudsakligen ordnarnas ekonomiska angelägenheter och hålls årligen på den s.k. stora ordensdagen 28/4 (Fredrik I:s födelsedag). De flesta förläningar sker dock i extra ordenskapitel, främst på Gustavsdagen (6/6). Kungliga svenska riddarordnar kan sedan 1952 tilldelas även kvinnor.

De svenska förtjänstordnarna tillkom relativt sent jämfört med motsvarande ordnar i flertalet övriga europeiska stater, men anses vara mycket välkomponerade då alla utgår från malteserkorset i vit emalj.

Carl XIII:s orden intar en särställning - den är officiell, inte minst eftersom den instiftades i ordenskapitel - men illhör egentligen inte Kungl. Maj:ts Orden.Däremot stadgas att den svenska konungen är ordens stormästare.


Serafimerorden (SerafO)

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
Stora Serafimerdräkten (-1844) Serafimervapen för konung Fredrik I Lilla Serafimerdräkten (-1844)

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948

Sveriges främsta statsorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748, varvid man - felaktigt - gjorde gällande att den hade sitt ursprung i en medeltida riddarorden, instiftad av Magnus Ladulås. Serafimerorden har idag huvudsakligen karaktär av en förtjänstorden, men har några drag som pekar på att det rör sig om en världslig riddarorden. Serafimerorden tilldelades fram till och med 1974 konungahusets medlemmar (självskrivna), högt förtjänta svenska medborgare som förut varit kommendörer med stora korset av annan svensk orden samt enstaka utlänningar, huvudsakligen statschefer. Från 1952 kan kvinnor förlänas orden. Från och med 1975 förlänas den enbart till förtjänta utländska medborgare (drottning Silvia fick orden 1976 som utländsk medborgare) samt efter beslut 1995 till det svenska konungahusets medlemmar. Den består av endast en grad:

  1. Riddare/Ledamot (RoKavKMO/LoKavKMO/RSerafO/LSerafO)

Svenska innehavare anges som Riddare och Kommendör av Kunglig Majestäts Orden (RoKavKMO), vilket hänsyftar på att personen i fråga är kommendör med stort kors i någon av de andra svenska ordnarna; kyrkliga innehavare kallas dock ledamöter av andliga ståndet av KMO, kvinnliga innehavare ledamot och kommendör (LoKavKMO). Utländska innehavare - oftast statschefer - anges som Riddare/Ledamot av Serafimerorden (RSerafO). De förlänas inte riddarkedjan utom i särskilda fall, inte sällan andra svenska statsbesöket.

Serafimerriddare (och ledamöter) har rang näst efter statsrådets medlemmar, tituleras Herr/Fru och deras förnamn används ej (ex. Prinsessan Christina, Fru Magnusson).

bild: 
Camilla Hansson 2008
Riddarholmskyrkan 12 december 2008: serafimerringning för f.d. riksmarskalken m.m. herr Rudholm - den sist utnämnde icke-kunglige svenske serafimerriddaren före ordensreformen.

bild: Jonas Arnell 2005
Riddarholmskyrkan 15 april 2005: serafimerringning för HH Furst Rainier III av Monaco.

Varje Riddare ska inlämna förslag till vapen eller monogram som uppmålas och hängs i Kungl. Slottet. På en serafimerriddares begravningsdag förs serafimervapnet till Riddarholmskyrkan från Kungl. Slottet ca 11.45 med hedersvakt följd av tjänstemän vid Kungl. Maj:ts Orden. Mellan kl. 12.00 och 13.00 hålls serafimerringing, vilket betyder att kyrkklockan ringer under hela timmen. Riddarholmskyrkan är normalt stängd men hålls öppen för allmänheten under denna timme. Under timman hålls en kort parentation över den bortgångne.

bild: ur Löfström 1948

Med anledning av Serafimerordens högtidliga "återupplivande" präglades en medalj i sjunde storleken vilken sedan dess i oförändrat skick utdelats såsom belöning för oegennyttig och framgångsrik verksamhet i den praktiska människokärlekens tjänst. Åtsidan bär Fredrik I:s bild och titulatur. På frånsidan ses Serafimerordens vackra riddarkedja omslutande inskriptionen: ORDO EQ. SERAPHIN. RESTAURATUS NATALI REGATUS LXXIII. Den stolta omskriften lyder: PROCERES CUM PRINCIPE NECTIT och nederst läses årtalet 1748.

Före de svenska statsordnarnas demokratisering på 1800-talet var Serafimermedaljen en ivrigt eftersträvad utmärkelse, särskilt bland det förmögna borgerskapet, och flera av frihetstidens och det gustavianska tidevarvets storborgare tilldelades densamma för pekuniära och administrativa insatser till den publika sjukvården och välgörenhetens främjande. Till en början bars den i guldkedja i ett knapphål på livplagget. Numera utdelas den monterad vid ett antal smala guldlänkar, anbringade så tätt intill varandra att de liknar ett band. och bärs på bröstet som andra medaljer. Serafimermedaljen är den första officiella belöningsmedaljen med kunglig krona på övre kanten och den enda vars konungaporträtt på åtsidan icke utbytes vid inträffande tronskiften. Efter innehavarens död skall medaljen, liksom fallet med ordenstecken, återställas till skattmästaren vid Kungl. Maj:ts Orden, till skillnad mot alla övriga kungliga medaljer. Medaljen förlänades fram till 1975 av konungen i ordenskapitel, därefter förlänas den i hovprotokollet som en kunglig medalj (grupp D). Före 1975 var Serafimermedaljen en ordensmedalj (grupp E) placerad i grupp A.


Svärdsorden (SO)

bild: ur Löfström 1948
Svärdsordensdräkten (-1844)

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948

Sveriges militära förtjänstorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748 för tapperhet till fält och till sjöss och sedemera som belöning för långvarigt gagnade verksamhet inom försvarsmakten. Den hade ursprungligen två grader, kommendör och riddare. Den fick till slut 5 grader för officerare:

  1. Kommendör med stora korset (KmstkSO)
  2. Kommendör av första klass (KSO1kl)
  3. Kommendör av andra klass (KSO2kl)
  4. Riddare (RSO)
  5. Riddare av andra klass (RSO2kl)

1788 instiftades ytterligare två klasser vilka endast utdelas i krigstid, senast i första klassen till Gustaf Mannerheim 1942. Ordenstecken som lilla ordenstecknet för Riddare av 1 klass men av stora ordenstecknets storlek i halsband, samt ett (RmstkSO1kl) eller två (RmstkSO) korslagda upprätta svärd som kraschan:

  1. Riddare med stora korset av första klass (RmstkSO1kl)
  2. Riddare med stora korset (RmstkSO)

Till orden hör de 26/6 1850 instiftade Svärdstecknet (Svm) - innehavare kallas svärdsman - vilket utdelades till underofficerare/kompanibefäl och Svärdsmedaljen i guld (SvGM) och silver (SvSM) av åttonde storleken utdelad företrädesvis till underofficerare/plutonsbefäl.

Svärdsordens Krigskors som instiftades 1952 har aldrig utdelats men har tre klasser: guld (SOKrgK1kl), silver (SOKrgK2kl) och brons(SOKrgK3kl). Band som Svärdsorden med ett litet upprättstående svärd i medaljens metall.


Nordstjärneorden (NO)

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948
Nordstjärnedräkten (-1844) Dräkt för ledamöter i andliga ståndet (-1844)

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948

Svensk förtjänstorden och civil ämbetsmannaorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748 som belöning för "medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller tjänstemannagärningar, för vetenskaper, vittra, lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar". Sedan konung Karl XI tid var nord-/polstjärnan symbolen för snille och intellekt, men även symbol för den svenske enväldige konungens person, "Roi polaire" - samtida med den franske konung Ludvig XIV, "Roi soleil", solkonungen. Den har följande grader:

  1. Kommendör med stora korset (KmstkNO)
  2. Kommendör av första klass (KNO1kl)
  3. Kommendör (KNO)
  4. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet av första klass (RNO1kl/LNO1kl)
  5. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet (RNO/LNO)

Sedan 1975 utdelas den enbart till förtjänta utländska och statslösa medborgare samt kungahuset. Den tidigare RNO blev då RNO1kl och en ny värdighet, RNO med ordenstecken i silver i likhet med RSO och RVO instiftades. Till orden hör Nordstjärnemedaljen (NOGM), instiftad 1986.


Vasaorden (VO)

bild: ur Löfström 1948
Vasaordensdräkten (-1844)

bild: ur Löfström 1948 bild: ur Löfström 1948

Ordensband i grönt, merkantilismens, manufakturismens och lantbrukets färg. Svensk förtjänstorden, instiftad av Gustaf III vid sin kröning den 29/5 1772 avsedd att belöna förtjänster inom de områden där SO och NO inte kunde komma ifråga. Konungens mening var att orden främst skulle tilldelas "för förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst, handel och industri, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag". Den hade från början tre klasser, Kmstk, K och R. Den fick till slut fem grader:

  1. Kommendör med stora korset (KmstkVO)
  2. Kommendör av första klass (KVO1kl)
  3. Kommendör av andra klass (KVO2kl)
  4. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet (RVO/LVO)
  5. Riddare/Ledamot/av andliga ståndet av andra klass (RVO2kl/LVO2kl)

Utlänningar tilldelades Vasatecknet (Vt) instiftat 1895. Den samma år instiftade Vasamedaljen i guld av åttonde (VGM8) och femte (VGM5) storleken samt i silver av åttonde (VSM8) och femte (VSM5) storleken utdelades främst till polisbefäl, lägre militärbefäl samt departementsskrivare.


Kungl. Carl XIII orden (CXIII:sO)

bild: ur Löfström 1948
Carl XIII:s ordens dräkt (1811-)

Svensk förtjänstorden som instiftades av konung Carl XIII den 27/5 1811 och består av endast en grad:

  1. Riddare (RCXIII:sO)

Orden förlänas till frimurarbröder av den högsta graden som har ämbete ordens högsta ledning. Frånsett medlemmar av konungahuset samt högst 7 utländska ledamöter (senast till den engelska stormästaren, hertigen av Kent) är antalet begränsat till 30 ledamöter av världsligt stånd och 3 av andligt. Orden undantogs ordensrevisionen eftersom den inte är en statlig förtjänstorden och utdelas alltså fortfarande.

bild: Strandbergs 
Mynthandel 2000
RCXIII:sO tillverkad 1862


Johanniterorden (JohO)

bild: ur von Konow (1995)
Rättsriddare (halskors, bröstkors som Riddare) Standaret Riddare (äldre utförande, halskors + bröstkors)

Orden härstammar från den preussiska Johanniterorden (Balliet Brandenburg), som vid första världskrigets slut räknade närmare 60 medlemmar. Inom dessa uppstod en önskan att samordna den hjälpverksamhet många av dem enskilt utövade mot tyskar, och denna tanke gav upphov till bildandet av en svensk gren av orden. En skrivelse författades 1920 av den enda svenske rättsriddaren greve1 Walter von Hallwyhl samt riddarna greve Adam Lewenhaupt, greve Eric von Rosen och Einar Adlerstråhle för att undersöka intresset bland de svenska johanniterna med ett antal frågor kring bildandet av en nationell ordensavdelning.

Vid ett möte på Riddarhuset fattades den 9 april 1920 beslutet att inrätta en svensk avdelning av tyska Johanniterorden, kallad Johanniterordens i Sverige Riddarförbund. Vid mottagningen hos drottning Victoria dagen efter grundandet tillkännagavs att kungaparet gemensamt ville bli ordens beskyddare; både konungen och drottningen var sedan 1913 s.k. Ehrenmitglieder av preussiska Johanniterorden (ung. första hederledamöter). Konungen hade blivit johanniterriddare som kronprins 1896. Beslutet att inrätta den svenska avdelningen stadfästes den 15 oktober av herremästaren (Herrenmeister) prins Eitel Friedrich på villkor - att den underordnades Balliet Brandenburg. Som kommendator valdes greve Walter von Hallwyl (som avled året därefter). Vid 1920 års utgång bestod den svenska avdelningen av 55 riddare och 11 rättsriddare.

Enligt konungens bestämmelse har från 1924 de svenska riddarna - som förut i kalendrar och rullor betecknades som riddare/rättsriddare av preussiska Johanniterorden (R-R/RPrJohO) - fått beteckningen R-R/RJohO, där hänvisningen till det preussiska ursprunget alltså bortfallit. Från 1930 vann utnämning av riddare kraft först sedan Sveriges konung stadfäst denna och som följd därav behövde icke riddare som förut anhålla om tillstånd att mottaga och bära orden. Go 1161/1934: svensk officer har rättighet att bära ordens insignier till uniform utan ansökan.

Vid ordinarie riddardag den 11 maj 1946 antogs de nya stadgarna och fastställdes den ordensstruktur som i realiteten varit rådande i exakt ett år. Det nya namnet blev Johanniterorden i Sverige under ledning av konung Gustav V som ordens "Herre och Mästare". Den 1 januari 1947 infördes det idag gällande ordenstecknet. Det internationellt brukade svarta ordensbandet försågs med vita kantränder för att kunna särskiljas från den svenska Nordstjärneorden. De preussiska örnarna i korsvinklarna byttes mot gyllene vasar (möjligen tänkt som en försoningsgest, eftersom det var Gustav Vasa som upphävde orden i vårt land).

Idag är konung Carl XVI Gustaf ordens höge beskyddare och Kommendator 2010- är Henric Ankarcrona. Titeln kommer från att man tidigare var ett kommenderi inom den preussiska Johanniterorden, och att ordens leds av en kommendator i stället för en stormästare är en konsekvens av att varken konung Gustav VI Adolf eller konung Carl XVI Gustaf har upptagit Stormästarskapet över Johanniterorden. Orden har sitt säte i Riddarhuset i Stockholm. Orden har idag ca 290 Riddare och ca 60 Rättsriddare, inalles ca 350 medlemmar.

  1. Rättsriddare (R-RJohO) eller Rättsledamot av andliga ståndet.
  2. Riddare (RJohO) eller Ledamot av andliga ståndet.

Medlemskap är förbehållet män. Det finns inte i ordens stadgar någon bestämmelse om att medlem i orden skall vara av adlig börd. HedLJohO, biskopen Bo Giertz, tillhörde inte adeln. I orden finns också flera medlemmar som inte tillhör det svenska Riddarhuset (däremot den ointroducerade adeln). Dessvärre har ännu inte förekommit att personer utan adlig anknytning upptagits i orden som ordinarie medlem.

En sådan utveckling skulle välkomnas av många - av flera skäl. Vis sidan av Tyska Johanniterordens finska johanniterridderskap är man ensam i världen om generellt bördskrav, där andra riddarordnar kan ha särskilda ordensklasser/ordenskors för adliga men i övrigt anta välmeriterade personer. Johanniterordens slutenhet har bidragit till att ett stort antal självutnämnda/oäkta riddarordnar i Sverige etablerats. Utan en förändrad medlemspolicy finns en uppenbar risk att dessa ordnar genom sitt stora medlemsantal kommer att definiera vad ett ridderskap uppfattas vara - och inte Johanniterorden i Sverige.

Ingen kan bli medlem på egen begäran utan vederbörande måste vara föreslagen av tre medlemmar, av vilka minst en skall vara rättsriddare. Före 1975 var det brukligt att man hade någon av de svenska statsordnarna innan man upptogs i orden som ett lackmusprov på en långvarig samhällsgagnande insats. Johanniterorden i Sverige arbetar idag i enligt med sitt valspråk PRO FIDE, PRO UTILITATE HOMINUM i det tysta med hjälpverksamhet av olika slag, till stor del genom utdelning av avkastning på fonderade medel.

Johanniterhymnen

(text: Gustaf Lagerbjelke, musik: Bengt Gyllenhammar)

 Vi rider mot Jordan,
för oss är denna flod
det heligaste av vatten
uppå vår sköna jord.

Vi vandrar mot Jordan,
Guds starka ande där
kom till vår Herre Jesus,
Gud han mötte där.

Och korset på min mantel
är Kristi dyra kors
vårt segrande tecken
på välsignad väg.

 Vi vandrar mot Jordan
i tjänst hos våra herrar,
de arma som vi möter
på välsignad väg.

Vid flodens bädd Johannes
vårt starka föredöme
i mod och ödmjukhet
döper oss till liv.

Vi rider mot Jordan,
för oss är denna flod
det heligaste av vatten
uppå vår sköna jord.

År 2005 inrättades Johanniterhjälpen för att kunna effektivisera ordens hjälpverksamhet.

1 Enligt Hallwyhlska museets Hallwyliana nr. 9, s. 20 hade Walter von Hallwyhl ingen egentlig rätt att kalla sig greve: "Genom ett kejserligt dekret erhöll 1672 den österrikisk-böhmiska grenen av familjen von Hallwyl grevetiteln. Denna familjegren dog dock ut med Franziska Romana, Walthers farfars mor."


Litteratur:

  1. Areen/Lewenhaput; De nordiska ländernas riddareordnar, band I-III, ?, ? 1942
  2. Boalt, G. m.fl. The European Orders of Chivalry, Southern Illinois University Press, Stockholm 1971
  3. Hieronymussen, P. O. m.fl. Europæiske ordner i farver, Politikens förlag, Köpenhamn 1966
  4. Löwenhielm, F. Svenska ordnar och medaljer, Atlantis, Stockholm 1987 (2 uppl. 1998)
  5. Löfström, K. Sveriges riddarordnar, Steinsviks bokförlag, Stockholm 1948

Index Home

All materials contained on this site are protected by Swedish copyright law and may not be reproduced, transmitted, displayed, published or broadcast without the prior written permission from the webmaster. Copyright 1998-2016 Jonas Arnell. All rights reserved. Some material appear with specific permission.