/.../ Fingerringen är känd sedan forntiden (Babylon och Egypten) och kom redan under romartiden att symbolisera samhörighet, gemenskap och trohet. Genom att ringen är ändlös, blev den en passande symbol för ett oupplösligt förbund: ett förbund mellan två människor (trolovnings- eller vigselring), mellan en människa och en sammanslutning (ordensring) eller mellan människa och Gud resp. Kristus (Påvens fiskarring, biskopsring och en nunnas ring). I många släkter, speciellt inom adeln, föres som tecken på släkttillhörighet en ring med släktvapnet, i regel i form av en signetring. Ursprungligen var syftet att ha sitt signet lätt tillgängligt och samtidigt skyddat från missbruk, men i och med det minskade bruket av sigill har prydnadsfunktionen och släkttillhörighetsfunktionen kommit att överväga. Redan tidigt kom fingerringen att beteckna skråtillhörighet, därav yrkes- och examensringar. Besläktad därmed är doktorsringen, att betrakta som en symbol både för den vetenskapliga friheten och troheten mot vetenskapen.

De medeltida ordensriddarna bar som tecken på sin trohet emot sin riddarorden och dess ideal en fingerring. Därifrån har sedan vår tids ordenssällskap, bildade alltifrån 1700-talet och framåt, upptagit ringen som en av sina symboler och tecken på fullvärdigt medlemskap och trohet mot orden och dess syften. Dock förekommer inte ring i alla ordenssällskap. Å andra sidan har även sammanslutningar av icke ordenskaraktär infört ring som medlemstecken.

Ordensringarna tilldelas en ordensmedlem i regel först då han invig i högsta graden eller någon av de högsta graderna som tecken på att han är en fullvärdig medlem. Om det inte rör sig om högsta graden, är det i regel en central grad av stor vikt eller den högsta graden med bortseende från särskilda ämbets- eller hedersgrader och utgör sålunda en slutgrad för flertalet ordensmedlemmar. I regel förlänas ringen ritualenligt som ett led i respektive gradgivningsceremoni. I en del ordenssällskap ingår emellertid inte ringen i ceremonierna, utan vederbörande, som erhållit graden i fråga, får endast rätt att anlägga ringen, vilket givetvis medför att bärandet av ring blir mindre vanligt i dylika sällskap. Från början kan ringen ha varit ett inofficiellt tecken, som medlemmarna själv anskaffat och burit utan sanktion från ordenssällskapet, för att senare officiellt accepteras och införas i ordensritualen. Exempel på detta är just Odd Fellow.

En aspekt på bärandet av ordensring är den att man genom att dagligen bära ringen ständigt påminnes om ordens grundsatser via symbolerna på ringen. En annan aspekt är ringens funktion som igenkänningstecken gentemot andra ordensbröder och även ett tillkännagivande mot omvärlden, som till skillnad mot andra tecken och lösen inte är hemligt. Som kännetecken har dock ringen ett begränsat värde, eftersom skillnaden mellan olika ordenssällskaps ringar ofta inte kan observeras på det avstånd som vanligen förekommer mellan för varandra okända personer eller för övrigt knappast heller på det avstånd som förekommer i vanligt umgänge. Aspekten på ringen som smycke torde komma först i tredje hand.

Även i övrigt kan ringen spela en väsentlig roll i en ordens symbolik och ritualer. Sålunda är i Timmermansorden ringen en så pass väsentlig symbol att den medtagits i ordens vapensköld. Det kan även förekomma att en ordens högsta ämbetsmän bär särskilda ämbetsringar och att en dylik av signettyp under en gradgivning ceremoniellt tryckes mot recipiendens panna. Det kan också förekomma att ordensringen spelar en så central roll att den ingår i ordens namn (ex. Svarta Ringen och Säk-Ringen).

En ordensring bäres i regel på höger långfinger. En handbok anger att familjeringar bäres på ringfingret, yrkes- och examens- och ordensringar på långfingret och släktringar på pekfingret. Till detta kan väl fogas ett frågetecken; släktringar - signetringar med släktvapen - brukar bäras på lillfinger, och examensringar ser man mest bäras på vänster ringfinger tillsammans med familjeringar (trolovnings- och vigselringar), men detta kanske mest beror på examensringarnas stora spridning och därmed följande svårighet att upprätthålla kunskap och intresse för att iaktta dylika traditioner. Benämningen ringfinger på det fjärde fingret har väl genom ordets makt över tanken även främjat detta bruk. Påpekas bör att tidigare betecknades detta finger helt enkelt "fingret utan namn" och fick ganska sent namnet ringfinger, eftersom de vanligast förekommande ringarna, trolovnings- och vigselringarna, bäres där.

Som sagt, bäres en ordensring i regel på höger långfinger, men undantag förekommer. Sålunda har man inom ordenssällskapet Jämtlands Gille ringen på vänster långfinger. Dylika avvikelser kan bero på att man velat undvika ringkollision på samma finger för den som är med även i andra sällskap. En motivering till att ordensringen bäres på höger hand är att - vid ett handslag - den som hälsas skall känna ringen och vad den för den invigde representerar i form av vänskap et.c. Åt vilket håll ringen skall vara vänd på fingret spelar i allmänhet ha lämnat därhän. En regel som noterats säger emellertid att ringen skall vara vänd mot bäraren, d.v.s. kunna läsas rättvänd från handleden.

För att inte ett ordenssällskaps ring skall spridas på obehöriga händer, förekommer det att man stipulerat att ringen skall återlösas vid innehavarens död (det gäller t.ex. Odd Fellow). Att döma av ringarnas förekomst i antikaffärer och på auktioner är efterlevnaden av denna föreskrift dock långt ifrån hundraprocentig. Ibland är inte ringen bärarens personliga egendom, utan skall liksom gradtecken o.dyl. återlämnas efter vederbörandes död (t.ex. Druid-Orden och Odd Fellow i Norge).

Ordensringar förekommer i de mest skilda utseenden, men som regel utgöres de av en guldring med en dekor eller ornamentik med diverse tecken och symboler i emalj i skilda färger. En ring som bildat skola för många mindre ordenssällskap är Frimurareordens ring, vars skena består av omväxlande tre ovala och tre cirkulära skenstycken. De cirkulära skenstyckena uppvisar röda frimurarkors (d.v.s. ett kors bildat av fyra likbenta trianglar med triangelspetsarna förenade i en punkt, även kallat georgskors) och de ovala, som är försedda med bårder, bokstäverna C, D resp. S i blått. På ringens insida, mitt för c:et, finns ett rött frimurarkors. Denna huvudform med tre ovala och tre cirkulära skenstycken har bl.a. följande ordenssällskap anammat för sina ringar, nämligen Sällskapet Barmhärtigheten, Brage-Orden, Ordenssällskapet Jämtlands Gille, Ordenssamfundet Ljusets Bröder, Sällskapet Septemberbröderna, Sirius-Orden, Stjärnorden, Förbundet Valkyrian och Ordenssällskapet Wänskapsförbundet.

Även förutom den ovannämnda frimurartypen är det vanligt att ordensringarna icke är jämnbreda, utan består av cirkulära, ovala, rektangulära eller åttahörniga skenstycken. Exempel på ordenssällskap med dylika ringar är Auxilium-Orden, Druid-Orden, Sällskapet Hjälpsamheten, Svea Orden och Ordenssällskapet W:Sex.

Den jämnbreda typen representeras däremot av Aurora Orden, Bifrostorden, Coldinu-Orden, Järnbärareorden, Mercurii-Orden, Odd Fellow, Svarta Örns Orden och Timmermansorden.

Ordensringarna utformades i regel före 1900 eller utgör senare efterbildningar, och de flesta hör stilmässigt därför hemma på 1800-talet eller tidigare, något som naturligtvis inte är en nackdel i ordenssammanhang, där traditioner har ett särskilt värde. Ett undantag är exempelvis rebeckalogernas ring, som är av modernare snitt med en del av skenan bildad av de tre länkarna, genombrutna. Dock anknyter rebeckornas lägerring till brödernas typ i äldre stil.

Det särskilt utmärkande för ordensringarna är de olika tecken och symbolerna. De tecken som förekommer är bokstäver, runor, kors i olika former, stjärnor, solar, svärd, hjärtan, det allseende ögat, yxor, ankare, kedjelänkar, pelare, tält, ormar etc. Dessa symbolers innebörd hör i regel till ordenshemligheterna. De flesta är emellertid allmänt förekommande inom och utom ordenslivet, som till stor del hämtat sitt symbolspråk från antiken, den kristna kyrkan och den nordiska forntiden, och en del av symbolerna har ganska uppenbar innebörd.

Ett ovanligt utseende har Aurora Ordens ring, som utmed skenan har en orm, som biter sig själv i stjärten. Vad denna orm i detta sammanhang symboliserar är en ordenshemlighet, men ormen som biter sig i stjärten är en uråldrig symbol för förhållandet mellan stabilitet och förändring, mellan det lagbundet gamla och det revolterande nya, rundgång. Matematikerna har använt symbolen för att beteckna självreferens och återkoppling. Även Ordenssällskapet W:Sex har en orm som biter sig i stjärten, men ringen består av fem ovala skenstycken, runt vilka ormen bildar bårder, medan den slingrar sig runt ringen två varv. Andra ordenssällskap och sammanslutningar har denna orm som symbol, dock utan att föra den i fingerrring (ex. Sällskapet Par Bricole, Ordenssällskapet T-G och Teosofiska Samfundet). Ett annat ovanligt inslag bland ordensringarna är en ring med tre olikfärgade stenar (Säk-Ringen). Inuti ordensringar är i regel innehavarens namn graverat och ofta datum för ringgradens erhållande. Ibland förekommer logenummer. I vissa fall (Aurora Orden, Frimurareorden och Coldinu-Orden) förekommer även en del av dekoren inuti ringen, till och med emaljerad, trots att detta inte påverkar utseendet vid bärandet.

Det synes vara de mer seriösa ordenssällskapen som har ring, medan däremot parodierande och backanaliska ordenssällskap liksom rena skämtordnar saknar ring. Detsamma gäller s.k. sällskapsordnar, såsom Amaranther- och Innocenceordnarna. Dock saknar även flera ordenssällskap av den förstnämnda typen ring. Av mera kända dylika kan nämnas Neptuni-Orden.

Fortsättning följer...

Nyare uppgifter

Sällskapet Par Bricole har en ring med en jämnbred form och som är genombruten, på så sätt att den egentligen utgörs av tre smala ringar, varav den mellersta är vågformad. Den utgör en vinranka vars blad och druvklasar håller isär de tre ringarna tillsammans med bokstäverna P B.

Tempel Riddare Ordens ring är jämnbred. Runt ringen går ett dubbelt purpurfärgat rep av emalj med fyra knutar jämt utspridda runt ringen. Mellan knutarna finns bokstäverna S U A i vit emalj mellan repen samt repets ändar. På insidan finns ringbärarens namn ingraverat samt datum då ringgraden erhölls. Ringen bärs på höger hands långfinger. Man får ringen när man uppnår sjunde graden (utvalde riddares grad), vilket även är den högsta grad som delas ut av lokala tempel.

Cordis Quinta har en ring av jämnbred typ i guld som har de för ordensväsendet klassiska symbolerna malteserkors, hjärtan samt länkar. Den får bäras av bröder från och med en viss grad.