I en alltmer globaliserad värld finns fördelar med att länders olika offentliga belöningssystem liknar varandra. Men Sveriges offentliga belöningssystem avviker starkt från internationell norm.

Även om språket och innehållet i dessa rader från mitten av 1700-talet kan synas anakronistiska, så är sakläget i stort sett samma nu som då. I vågen av 68-rörelsen ifrågasattes många normer och system, och man ville förändra samhället. Men i ett avseende gick Sverige ett steg längre än alla andra länder när man 1975 beslutade att de svenska förtjänstordnarna inte skulle vara öppna för svenskar, och att endast två av de fyra skulle förlänas. I andra länder gjordes bedömningen att en reformering var tillräcklig. Sverige har som enda land ett offentligt belöningssystem som utesluter förtjänta svenska medborgare från de i internationellt perspektiv centrala delarna.

Sedan 1975 - då ordensreformen genomfördes - har andra värden ersatt den ideella utmärkelse som en förtjänstorden utgör. Vi har sett hur media gång efter annan exponerad förmånliga avtal med avgångsvederlag ("fallskärmar"), och under den förra regeringen kunde oppositionen konstatera att den socialdemokratiska regeringen använde utnämningsmakten som ett sätt att belöna framstående partiföreträdare.

I ett fall - tillsättningen av högskolestyrelser - KU-anmäldes förutvarande utbildningsminister Östros för den kraftiga överrepresentationen av socialdemokrater i styrelserna, och riksdagen prickade ministern för detta. Sammantaget lade detta grunden för regeringens nya utnämningspolitik. Denna politik skulle också kunna rymma de statliga förtjänstordnarna: de är en utmärkelse med begränsat reellt värde men med ett stort ideellt värde, som uttryck för den värdegrund som regeringen vill förmedla.

I dagens Sverige delar statschefen och regeringen ut medaljer. Utöver det delar regeringen ut professors titel. I ett internationellt perspektiv är detta ett synnerligen begränsat system. Med några undantag innefattar dock de flesta andra länders offentliga belöningssystem även statliga förtjänstordnar, och de förekommer oavsett av politisk färg, i vissa länder t.o.m. reglerat i landets konstitution. De forna öststaterna hade t.ex. utvecklade belöningssystem där ordnar för förtjänster mot dessa stater utgjorde en självskriven del. Hederslegionen, som instiftades av Napoleon under den liberala franska revolutionen, har överlevt skiften mellan monarki och republik och är idag en aktad institution.

Att något saknas indikeras inte minst genom att ovan nämnda medaljer faktiskt har getts olika nivåer som är spegelbilder av ordensklasserna. Likväl är medaljer utan ordnar en dålig lösning, eftersom det inte skapar en rättvisande jämförbarhet. Medaljer ges internationellt för mer avgränsade förtjänster och ordnar för mer framstående gärningar. Svenskar riskerar därigenom att få sina meriter uppfattade som mindre framstående än de egentligen är. Och när olika medaljklasser faktiskt används, varför inte ta steget fullt ut och återinföra de ordnar som de försöker efterlikna?

Sverige framstår internationellt sett också som avvikande när svenska medborgare förvägras några av sin egen stats förnämsta utmärkelser, ett faktum som konstateras i det gedigna tvåbandsverket "World Orders of Knighthood & Merit" (2006).

De fyra svenska statsordnarna är väl harmonierade med varandra: Serafimerorden för synnerligen framstående förtjänster, Svärdsorden för militärer och Nordstjärneorden ämbets- och tjänstemän m.fl., kompletterat med Vasaorden för huvudsakligen den privata sektorn. Statsordnar är en ekonomiskt hållbar form att belöna medborgarna, eftersom ordenstecknen enbart är till låns (mot en pant) och skall återställas vid innehavarens bortgång. Ett väl utvecklat belöningssystem, där statsordnar är en komponent, skapar en tydligare bild av inom vilket fält innehavaren gjort sina insatser för samhället och på vilken nivå, lättförståeligt även i internationella sammanhang.

Detta ställs i blixtbelysning i till exempel Sveriges ökade fredbevarande engagemang. Det är rimligt att de militärer som med fara för egen säkerhet deltar i militära operationer utomlands ges samma typer av utmärkelser som sina gelikar i andra länder för samma typer av förtjänst, inte minst eftersom utmärkelsetecknen används till uniform och därför har stor aktualitet. Det är till exempel lite genant att chefen för Sveriges elitförband Särskilda skyddsgruppen (SSG) utnämnts till Riddare av just Franska Hederslegionen ovan - medan Sverige inte förlänar något annat än en medalj, där Riddare av Svärdsorden borde vara mer självklar.

Ett separat problem som följt av det tvågradiga belöningssystemet är den alltmer organiserade utbredningen av s.k. oäkta riddarordnar, som ibland används som en ersättning för den orden som staten egentligen borde förlänat, men oftast innebär en devalvering av ordensutmärkelsernas värde i stort eftersom de ges för mindre - i vissa fall obefintliga - meriter.

I de förarbeten som låg till grund för riksdagsbeslutet relaterades till motioner i riksdagen tillbaka till 1800-talet som krävt ett avskaffande av ordnar för att ge tyngd i argumentationen. Det måste i så fall vara väl värt att notera att motionerandet i riksdagen sedan 1986 till förmån fören reformering av det nuvarande offentliga belöningssystemet i antal vida överstiger de motioner som fram till 1973 varit kritiska till det dåvarande belöningssystemet.

Som nämnts ovan, staten har ett ansvar för att på alla sätt motverka en samhällsutveckling där var och en tänker på sig själv, eller där vänskapskorruption riskerar att breda ut, eftersom det strider mot den demokratiska gemenskapstanke som borde vara bärande för en stat. Härav följer att staten på ett organiserat sätt bör uppmuntra medborgares förtjänster och samhällsinsatser. Regeringen bör därför låta utreda hur det offentliga belöningssystemet kan reformeras.

Det är synnerligen beklagligt att frågan om statsordnar fått en opåkallad polarisering över blockgränsen, när den allmänna internationellla trenden är bredare politisk acceptans. För att få en översyn av det offentliga belöningssystemet till stånd, så är det i realiteten viktigast att kontakta politiker bland de partier som motionerat för ett reformerat offentligt belöningssystem. Detta innebär att Allians för Sverige och Miljöpartiet i första hand är de viktigaste partierna att kontakta.

Riksdagsmotioner 06/07

Här är motionerna som innehåller förslag i riktning mot att reformera det offentliga belöningssystemet.

• 2007/08:K319 Ordensväsendet (m)
• 2007/08:K297 Återinför ordensväsendet (kd)
• 2007/08:K402 Ett reformerat offentligt belöningssystem (kd, m)
• 2007/08:K339 Officiell medalj (fp, m, c)
• 2007/08:K263 Förnyande av ordens- och titelväsendet i Sverige (mp)

Länkar till E-postadresser

För att skicka till ledamöterna i riksdagens konstitutionsutskott, som bereder eventuella ordensmotioner för riksdagsbehandling under våren, klicka här!

Det är också viktigt att påminna i första hand partiledare, partisekreterare och gruppledare i riksdagen för respektive parti om denna fråga.

För att skicka till ett e-mail till partiledarare och gruppledare: se namnen på nedanstående sidor, gå därefter vidare till länken till ledamotslistan, där e-mailadress framgår på ledamotens sida.

Miljöpartiet Centerpartiet Folkpartiet Kristdemokraterna Moderaterna

För att skicka till ett e-mail till partisekreterare: hitta namnuppgiften i ovanstående länkar. E-mailformen är sedan förnamn.efternamn@mp.se, centerpartiet.se, @liberal.se, @moderat.se, och @kristdemokraterna.se