Ordensringar
Finger Rings of Fraternal Orders in Sweden
Uppdaterad 2005-08-02
Svenska Frimurare Ordens ring
Ur "Lägret nr 2 WASA I.O.O.F.
av Sverige 100 år 1894-1994": "Var
värdig! Om ordensringar i allmänhet och
Odd Fellows lägerring i synnerhet",
(här något kortad) författad av patentkonsulten
Lars
C. Stolt, samlare av ordensringar.
/.../ Fingerringen är känd sedan forntiden
(Babylon och Egypten) och kom redan under
romartiden att symbolisera samhörighet,
gemenskap och trohet. Genom att ringen är
ändlös, blev den en passande symbol för ett
oupplösligt förbund: ett förbund mellan två
människor (trolovnings- eller vigselring),
mellan en människa och en sammanslutning
(ordensring) eller mellan människa och Gud
resp. Kristus (Påvens fiskarring, biskopsring
och en nunnas ring). I många släkter, speciellt
inom adeln, föres som tecken på släkttillhörighet
en ring med släktvapnet, i regel i form av
en signetring. Ursprungligen var syftet att
ha sitt signet lätt tillgängligt och samtidigt
skyddat från missbruk, men i och med det minskade
bruket av sigill har prydnadsfunktionen och
släkttillhörighetsfunktionen kommit att överväga.
Redan tidigt kom fingerringen att beteckna
skråtillhörighet, därav yrkes- och examensringar.
Besläktad därmed är doktorsringen, att betrakta
som en symbol både för den vetenskapliga friheten
och troheten mot vetenskapen.
De medeltida ordensriddarna bar som tecken på
sin trohet emot sin riddarorden och dess ideal
en fingerring. Därifrån har sedan vår tids
ordenssällskap, bildade alltifrån 1700-talet
och framåt, upptagit ringen som en av sina
symboler och tecken på fullvärdigt medlemskap
och trohet mot orden och dess syften. Dock
förekommer inte ring i alla ordenssällskap.
Å andra sidan har även sammanslutningar av
icke ordenskaraktär infört ring som medlemstecken.
Ordensringarna tilldelas en ordensmedlem i
regel först då han invig i högsta graden eller
någon av de högsta graderna som tecken på att
han är en fullvärdig medlem. Om det inte rör
sig om högsta graden, är det i regel en central
grad av stor vikt eller den högsta graden med
bortseende från särskilda ämbets- eller
hedersgrader och utgör sålunda en slutgrad för
flertalet ordensmedlemmar.
I regel förlänas ringen ritualenligt som ett
led i respektive gradgivningsceremoni. I en del
ordenssällskap ingår emellertid inte ringen i
ceremonierna, utan vederbörande, som erhållit
graden i fråga, får endast rätt att anlägga
ringen, vilket givetvis medför att bärandet
av ring blir mindre vanligt i dylika sällskap.
Från början kan ringen ha varit ett inofficiellt
tecken, som medlemmarna själv anskaffat och burit
utan sanktion från ordenssällskapet, för att senare
officiellt accepteras och införas i ordensritualen.
Exempel på detta är just Odd Fellow.
En aspekt på bärandet av ordensring är den
att man genom att dagligen bära ringen ständigt
påminnes om ordens grundsatser via symbolerna på
ringen. En annan aspekt är ringens funktion som
igenkänningstecken gentemot andra ordensbröder
och även ett tillkännagivande mot omvärlden, som
till skillnad mot andra tecken och lösen inte är
hemligt. Som kännetecken har dock ringen ett
begränsat värde, eftersom skillnaden mellan olika
ordenssällskaps ringar ofta inte kan observeras
på det avstånd som vanligen förekommer mellan
för varandra okända personer eller för övrigt
knappast heller på det avstånd som förekommer
i vanligt umgänge. Aspekten på ringen som smycke
torde komma först i tredje hand.
Även i övrigt kan ringen spela en väsentlig roll
i en ordens symbolik och ritualer. Sålunda är i
Timmermansorden ringen en så pass väsentlig symbol
att den medtagits i ordens vapensköld. Det kan
även förekomma att en ordens högsta ämbetsmän bär
särskilda ämbetsringar och att en dylik av
signettyp under en gradgivning ceremoniellt
tryckes mot recipiendens panna. Det kan också
förekomma att ordensringen spelar en så central
roll att den ingår i ordens namn (ex. Svarta Ringen
och Säk-Ringen).
En ordensring bäres i regel på höger långfinger.
En handbok anger att familjeringar bäres på
ringfingret, yrkes- och examens- och ordensringar
på långfingret och släktringar på pekfingret. Till
detta kan väl fogas ett frågetecken; släktringar
- signetringar med släktvapen - brukar bäras på
lillfinger, och examensringar ser man mest bäras
på vänster ringfinger tillsammans med familjeringar
(trolovnings- och vigselringar), men detta kanske
mest beror på examensringarnas stora spridning och
därmed följande svårighet att upprätthålla kunskap
och intresse för att iaktta dylika traditioner.
Benämningen ringfinger på det fjärde fingret har väl
genom ordets makt över tanken även främjat detta bruk.
Påpekas bör att tidigare betecknades detta finger
helt enkelt "fingret utan namn" och fick ganska sent
namnet ringfinger, eftersom de vanligast förekommande
ringarna, trolovnings- och vigselringarna, bäres där.
Som sagt, bäres en ordensring i regel på
höger långfinger, men undantag förekommer.
Sålunda har man inom ordenssällskapet
Jämtlands Gille ringen på vänster
långfinger. Dylika avvikelser kan bero
på att man velat undvika ringkollision
på samma finger för den som är med även
i andra sällskap. En motivering till att
ordensringen bäres på höger hand är att -
vid ett handslag - den som hälsas skall
känna ringen och vad den för den invigde
representerar i form av vänskap et.c. Åt
vilket håll ringen skall vara vänd på
fingret spelar i allmänhet ha lämnat därhän.
En regel som noterats säger emellertid att
ringen skall vara vänd mot bäraren, d.v.s.
kunna läsas rättvänd från handleden.
För att inte ett ordenssällskaps ring skall
spridas på obehöriga händer, förekommer det att
man stipulerat att ringen skall återlösas vid
innehavarens död (det gäller t.ex. Odd Fellow).
Att döma av ringarnas förekomst i antikaffärer
och på auktioner är efterlevnaden av denna
föreskrift dock långt ifrån hundraprocentig.
Ibland är inte ringen bärarens personliga
egendom, utan skall liksom gradtecken o.dyl.
återlämnas efter vederbörandes död (t.ex.
Druid-Orden och Odd Fellow i Norge).
Ordensringar förekommer i de mest skilda
utseenden, men som regel utgöres de av en
guldring med en dekor eller ornamentik med
diverse tecken och symboler i emalj i skilda
färger. En ring som bildat skola för många
mindre ordenssällskap är Frimurareordens
ring, vars skena består av omväxlande tre
ovala och tre cirkulära skenstycken. De
cirkulära skenstyckena uppvisar röda
frimurarkors (d.v.s. ett kors bildat av
fyra likbenta trianglar med triangelspetsarna
förenade i en punkt, även kallat georgskors)
och de ovala, som är försedda med bårder,
bokstäverna C, D resp. S i blått. På ringens
insida, mitt för c:et, finns ett rött
frimurarkors. Denna huvudform med tre ovala
och tre cirkulära skenstycken har bl.a.
följande ordenssällskap anammat för sina
ringar, nämligen Sällskapet Barmhärtigheten, Brage-Orden, Ordenssällskapet Jämtlands Gille, Ordenssamfundet Ljusets Bröder, Sällskapet Septemberbröderna, Sirius-Orden, Stjärnorden, Förbundet Valkyrian och Ordenssällskapet Wänskapsförbundet.
Även förutom den ovannämnda frimurartypen
är det vanligt att ordensringarna icke är
jämnbreda, utan består av cirkulära, ovala,
rektangulära eller åttahörniga skenstycken.
Exempel på ordenssällskap med dylika ringar är Auxilium-Orden, Druid-Orden, Sällskapet Hjälpsamheten, Svea Orden och Ordenssällskapet W:Sex.

Den jämnbreda typen representeras däremot av Aurora Orden, Bifrostorden, Coldinu-Orden, Järnbärareorden, Mercurii-Orden, Odd Fellow, Svarta Örns Orden och Timmermansorden.
Ordensringarna utformades i regel före 1900
eller utgör senare efterbildningar, och de flesta
hör stilmässigt därför hemma på 1800-talet eller
tidigare, något som naturligtvis inte är en nackdel
i ordenssammanhang, där traditioner har ett särskilt
värde. Ett undantag är exempelvis rebeckalogernas
ring, som är av modernare snitt med en del av skenan
bildad av de tre länkarna, genombrutna. Dock anknyter
rebeckornas lägerring till brödernas typ i äldre stil.

Det särskilt utmärkande för ordensringarna
är de olika tecken och symbolerna. De tecken som
förekommer är bokstäver, runor, kors i olika
former, stjärnor, solar, svärd, hjärtan, det
allseende ögat, yxor, ankare, kedjelänkar,
pelare, tält, ormar etc. Dessa symbolers innebörd
hör i regel till ordenshemligheterna. De flesta
är emellertid allmänt förekommande inom och
utom ordenslivet, som till stor del hämtat sitt
symbolspråk från antiken, den kristna kyrkan och
den nordiska forntiden, och en del av symbolerna
har ganska uppenbar innebörd.
Ett ovanligt utseende har Aurora Ordens ring,
som utmed skenan har en orm, som biter sig själv
i stjärten. Vad denna orm i detta sammanhang
symboliserar är en ordenshemlighet, men ormen
som biter sig i stjärten är en uråldrig symbol
för förhållandet mellan stabilitet och förändring,
mellan det lagbundet gamla och det revolterande
nya, rundgång. Matematikerna har använt symbolen
för att beteckna självreferens och återkoppling.
Även Ordenssällskapet W:Sex har en orm som biter
sig i stjärten, men ringen består av fem ovala
skenstycken, runt vilka ormen bildar bårder,
medan den slingrar sig runt ringen två varv.
Andra ordenssällskap och sammanslutningar har
denna orm som symbol, dock utan att föra den i
fingerrring (ex. Sällskapet Par Bricole,
Ordenssällskapet T-G och Teosofiska Samfundet).
Ett annat ovanligt inslag bland ordensringarna
är en ring med tre olikfärgade stenar (Säk-Ringen).
Inuti ordensringar är i regel innehavarens
namn graverat och ofta datum för ringgradens
erhållande. Ibland förekommer logenummer.
I vissa fall (Aurora Orden, Frimurareorden
och Coldinu-Orden) förekommer även en del av
dekoren inuti ringen, till och med emaljerad,
trots att detta inte påverkar utseendet vid
bärandet.
Det synes vara de mer seriösa ordenssällskapen
som har ring, medan däremot parodierande och
backanaliska ordenssällskap liksom rena skämtordnar
saknar ring. Detsamma gäller s.k. sällskapsordnar,
såsom Amaranther- och Innocenceordnarna. Dock
saknar även flera ordenssällskap av den förstnämnda
typen ring. Av mera kända dylika kan nämnas Neptuni-Orden.
Fortsättning följer...
Nyare uppgifter

Sällskapet Par Bricole har
en ring med en jämnbred form och som är genombruten,
på så sätt att den egentligen utgörs av tre smala ringar,
varav den mellersta är vågformad. Den utgör en vinranka vars
blad och druvklasar håller isär de tre ringarna tillsammans
med bokstäverna P B.
Tempel Riddare Ordens ring
är jämnbred. Runt ringen går ett dubbelt purpurfärgat rep
av emalj med fyra knutar jämt utspridda runt ringen. Mellan
knutarna finns bokstäverna S U A i vit emalj mellan repen
samt repets ändar. På insidan
finns ringbärarens namn ingraverat samt datum då ringgraden
erhölls. Ringen bärs på höger hands långfinger. Man får
ringen när man uppnår sjunde graden (utvalde riddares grad),
vilket även är den högsta grad som delas ut av lokala tempel.
Cordis Quinta har en ring
av jämnbred typ i guld som har de för ordensväsendet klassiska
symbolerna malteserkors, hjärtan samt länkar. Den får bäras av
bröder från och med en viss grad.
All materials contained on this site are protected by Swedish
copyright law and may not be reproduced, transmitted, displayed,
published or broadcast without the prior written permission from
the webmaster. Copyright Jonas Arnell.
All rights reserved. Some material appear with specific
permission.
Webbhotell - Domän - Sökmotoroptimering
|